Nu är det såhär, mina fina små vänner - att jag sitter på tåget, stannar i Västerås om ca 1 minut, fortsätter sedan till Köping. Jag ska överraska en stackare som är trött och sliten. Det behövs lite glädje och solsken just nu i hans liv :) det blir kul, tycker Sara. Hihi. Pussilago alla söta! Wish me luck.
Det är nämligen så att den stackaren som blir överraskad tror att jag kommer till Kopenga nästa vecka på torsdagen. Mohihi.
Riktnummer 08
Nou se mond la - Nou se timoun yo
torsdag 16 september 2010
måndag 13 september 2010
My heart skips a beat
but there's really
only one thing to say
God damn
your beautiful,
to me.
Jag har haft en så jävla bra helg. Tack alla inblandade. Tack DinSko för mina snygga vinterstövlar i storlek 34. Inte okej att göra om storlekarna så det verkar som att jag har ännu mindre fötter än vad dom redan är. Tack för söndagssteken idag. Underbart. Tack för alla filmer jag halvsovit mig igenom. Tack för den ultralånga bilkön. Tack för att jag bakade kladdkaka. Tack som fan för att jag har sovit gott hela nätterna och till och med somnat om på morgonen. Tack för Bivur. Tack, tack, tack för i helvete. Hör ni? TACK. Det måste alla lära sig att säga oftare. Tacktacktack. Och så skippar vi det där jävla lagom. Jag är sugen på choklad. CHOKLAD. Min 200 grams chokladkaka som fanns på mitt bord i fredags har fått fötter, för den är borta. Lovisas halsband/armband låg på bordet, det stod en strykbräda framme och diverse saker har bytt plats. Underbart att inte ha lås på dörren. Nej. Första nya regeln där jag bor, mitt rum ÄR mitt rum även om inte jag är hemma och om inte annat vill jag ha nyckel till alla tre dörrar som gör att man når mitt rum. Tack och hej, leverpastej, INGEN rör mina grejer och absolut inte lillgrisen. Godnatt!
only one thing to say
God damn
your beautiful,
to me.
Jag har haft en så jävla bra helg. Tack alla inblandade. Tack DinSko för mina snygga vinterstövlar i storlek 34. Inte okej att göra om storlekarna så det verkar som att jag har ännu mindre fötter än vad dom redan är. Tack för söndagssteken idag. Underbart. Tack för alla filmer jag halvsovit mig igenom. Tack för den ultralånga bilkön. Tack för att jag bakade kladdkaka. Tack som fan för att jag har sovit gott hela nätterna och till och med somnat om på morgonen. Tack för Bivur. Tack, tack, tack för i helvete. Hör ni? TACK. Det måste alla lära sig att säga oftare. Tacktacktack. Och så skippar vi det där jävla lagom. Jag är sugen på choklad. CHOKLAD. Min 200 grams chokladkaka som fanns på mitt bord i fredags har fått fötter, för den är borta. Lovisas halsband/armband låg på bordet, det stod en strykbräda framme och diverse saker har bytt plats. Underbart att inte ha lås på dörren. Nej. Första nya regeln där jag bor, mitt rum ÄR mitt rum även om inte jag är hemma och om inte annat vill jag ha nyckel till alla tre dörrar som gör att man når mitt rum. Tack och hej, leverpastej, INGEN rör mina grejer och absolut inte lillgrisen. Godnatt!
tisdag 7 september 2010
The silence isn't so bad
'til I look at my hands and feel sad
Cause the spaces between my fingers
Are right where yours fit perfectly
Vanilla twilight.
Sitter i min säng. Ska alldeles strax gå och hämta barnen och ha en kul eftermiddag med dem. Ikväll kommer deras föräldrar och lillebror tillbaka och lugnet är nog som bortblåst. Snart är det helg. Jag ska mysa ner mig hemma i soffan och bara vara död. Kanske. Jag vet inte.
Var tog mitt goda humör vägen och var kom klumpen i magen ifrån? En enda bild och jag typ flyter bort i tårar. Vafan!
torsdag 2 september 2010
Du säger
jag kan bära väskan
ge'ren till mig.
Jag brukar inte uppdatera min blogg med en oredigerad bild. Men här kommer en. Jag skulle prova webcamen och vips! Så fanns en halvtaskig-kvalité-bild-på-sara-utan-smink.
Jag är helt slut. Slocknade som ett litet ljus idag på eftermiddagen, i fem minuter. Sen ringde klockan och jag hämtade barnen. Såg nästan inte för att jag var så trött. Nu börjar det bli alldeles för sent för saralitnar att vara uppe, igen. Men det är så svårt att låta bli datorn och teven. Suck. Borde nästan få smisk för det här. BAD BAD GIRL. Men lite sömn på det här så!
Hoppas alla inte har haft en sån dag som jag har haft idag. Det började med att jag gick upp för trappen och ville gå ner och lägga mig och gråta på en gång. Suck suck suck.
Godnatt <3
ge'ren till mig.
Jag brukar inte uppdatera min blogg med en oredigerad bild. Men här kommer en. Jag skulle prova webcamen och vips! Så fanns en halvtaskig-kvalité-bild-på-sara-utan-smink.
Jag är helt slut. Slocknade som ett litet ljus idag på eftermiddagen, i fem minuter. Sen ringde klockan och jag hämtade barnen. Såg nästan inte för att jag var så trött. Nu börjar det bli alldeles för sent för saralitnar att vara uppe, igen. Men det är så svårt att låta bli datorn och teven. Suck. Borde nästan få smisk för det här. BAD BAD GIRL. Men lite sömn på det här så!
Hoppas alla inte har haft en sån dag som jag har haft idag. Det började med att jag gick upp för trappen och ville gå ner och lägga mig och gråta på en gång. Suck suck suck.
Godnatt <3
onsdag 1 september 2010
Men bara när du inte hör
vågar jag säga så.
För framtiden rår ingen på.
Goddag, Blogg-Sverige. Jag är på dåligt humör. Vilken inledning på kvällen. Dags att vara barnvakt.
You know all the right things to say
It doesn't matter anyway
It's just too little, too late.
måndag 30 augusti 2010
I'm in miami, bitch
and she's a hot girl
it's gonna be a bumpy ride.
Jag gör mitt första inlägg med min första mini-laptop. Den är vit. Blank. Liten. Söt. Den passar mina händer perfekt och den gör mig lycklig.
Därför ska jag skärpa mig vad gäller bloggskrivandet. Jag har förstått av klagomålen att det behövs fler och längre inlägg. Men för att veta vad jag ska skriva om, behöver jag er hjälp ibland. Teman skulle vara nice. Allt utom kärlek, det har jag skrivit om alldeles för mycket även om det är det ni vill läsa mer av. Den delen vill jag gärna hålla för mig själv nu när jag repar mig sakta men säkert efter ett år som varit lika hemskt som underbart. Låt oss hoppas att det går mot ljusare tider. Hoppas inte för mycket, då försvinner det. Men lagom. Precis som Sverige. Lagom varmt. Lagom kallt. Lagom mycket på tallriken. Hur finklädd ska man vara ikväll? Lagom. LAGOM. Det ekar i huvudet. Lagomlagomlagomlagom. Var lagom, stick inte ut. Stick inte upp näsan, då är du fisförnäm och tror att du är något. För vem skulle erkänna att den tror på sig själv utan att bli utskrattad? Det är galenskap. ALLA är någon. Alla är NÅGOT. Ingen är ingenting. Jag skulle vilja säga att jag tycker att alla är lika värda. Men det tycker jag inte.
Om jag skulle åka hem, gå fram till en gammal klasskompis och säga att jag bor i Stockholm nu, skulle den automatiskt tro att jag antingen studerar eller helt plötsligt har blivit framgångsrik. Sen säger man barnflicka. Automatiskt replikerar den; Är dom rika? Vad har dom för jobb? Vad får du i lön? VAR i Stockholm bor dom?
Det kan ju inte vara så att det är en väldigt trevlig familj som behöver hjälp. Tok heller. Har man hemhjälp är man inte lagom. För det kostar ju värdefulla pengar man kan lägga på annat, som en resa till Ayia napa och supa sig aprak i en vecka. Eller nått. Men vilken barnfamilj har tid med det?
Nu är kanske inte just min familj lagom. Men Sverige förbryllar mig ibland. Lagom med. Jag kan prata om lagom flera timmar. För man ska vara lagom. Men ibland duger inte lagom heller.
/S
it's gonna be a bumpy ride.
Jag gör mitt första inlägg med min första mini-laptop. Den är vit. Blank. Liten. Söt. Den passar mina händer perfekt och den gör mig lycklig.
Därför ska jag skärpa mig vad gäller bloggskrivandet. Jag har förstått av klagomålen att det behövs fler och längre inlägg. Men för att veta vad jag ska skriva om, behöver jag er hjälp ibland. Teman skulle vara nice. Allt utom kärlek, det har jag skrivit om alldeles för mycket även om det är det ni vill läsa mer av. Den delen vill jag gärna hålla för mig själv nu när jag repar mig sakta men säkert efter ett år som varit lika hemskt som underbart. Låt oss hoppas att det går mot ljusare tider. Hoppas inte för mycket, då försvinner det. Men lagom. Precis som Sverige. Lagom varmt. Lagom kallt. Lagom mycket på tallriken. Hur finklädd ska man vara ikväll? Lagom. LAGOM. Det ekar i huvudet. Lagomlagomlagomlagom. Var lagom, stick inte ut. Stick inte upp näsan, då är du fisförnäm och tror att du är något. För vem skulle erkänna att den tror på sig själv utan att bli utskrattad? Det är galenskap. ALLA är någon. Alla är NÅGOT. Ingen är ingenting. Jag skulle vilja säga att jag tycker att alla är lika värda. Men det tycker jag inte.
Om jag skulle åka hem, gå fram till en gammal klasskompis och säga att jag bor i Stockholm nu, skulle den automatiskt tro att jag antingen studerar eller helt plötsligt har blivit framgångsrik. Sen säger man barnflicka. Automatiskt replikerar den; Är dom rika? Vad har dom för jobb? Vad får du i lön? VAR i Stockholm bor dom?
Det kan ju inte vara så att det är en väldigt trevlig familj som behöver hjälp. Tok heller. Har man hemhjälp är man inte lagom. För det kostar ju värdefulla pengar man kan lägga på annat, som en resa till Ayia napa och supa sig aprak i en vecka. Eller nått. Men vilken barnfamilj har tid med det?
Nu är kanske inte just min familj lagom. Men Sverige förbryllar mig ibland. Lagom med. Jag kan prata om lagom flera timmar. För man ska vara lagom. Men ibland duger inte lagom heller.
/S
lördag 28 augusti 2010
Don't hold back
if you ever loved somebody
put your hands up.
Sitter i en soffa, med en älskad dator i knät. Det var så längesen jag hade en sån här gigantisk laptop i knät och bloggade. Det kändes som att det var tvunget. För jag satt verkligen såhär varje dag. Vad jag har saknat det! Det låter som en sak som inte betyder så mycket. Men den här känslan av trygghet, lycka och lugn. Den är värd mycket.
Jag är lugn. Jag är lycklig. Jag lever. Allt, som man kan vara tacksam för, tackar jag för idag. Vem som än läser, lyssnar eller bara glor igenom texten. Var tacksam för det lilla och låt allt vara positivt på sitt sätt. Idag är en underbar dag. Jag vaknade, solen sken och himlen var blå. Jag var trött. Jag hade sovmorgon. Vaknade tio minuter senare än vanligt. Haha. Men vafan, GODMORGON VÄRLDEN!
Tack, tack. Tack som fan världen för allt som blev idag.
put your hands up.
Sitter i en soffa, med en älskad dator i knät. Det var så längesen jag hade en sån här gigantisk laptop i knät och bloggade. Det kändes som att det var tvunget. För jag satt verkligen såhär varje dag. Vad jag har saknat det! Det låter som en sak som inte betyder så mycket. Men den här känslan av trygghet, lycka och lugn. Den är värd mycket.
Jag är lugn. Jag är lycklig. Jag lever. Allt, som man kan vara tacksam för, tackar jag för idag. Vem som än läser, lyssnar eller bara glor igenom texten. Var tacksam för det lilla och låt allt vara positivt på sitt sätt. Idag är en underbar dag. Jag vaknade, solen sken och himlen var blå. Jag var trött. Jag hade sovmorgon. Vaknade tio minuter senare än vanligt. Haha. Men vafan, GODMORGON VÄRLDEN!
Tack, tack. Tack som fan världen för allt som blev idag.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)





