Nu vet jag

..att det finns nåt mer
under ytan av det som sker.
Du är fin
och jag vill dej väl
kom hit
och lär känna min själ.






Idag är en sån där dag när INGET kan gå fel. Jag är på topp, jag mår så underbart bra och jag älskar att bara vara jag. Solen var framme i minst fem minuter, värt sin vikt i guld, ain't that true? Den lilla stunden blev min lycka för nu.

Jag läste nyss en blogg om en liten flicka som talar om kärlek. Suck, så mysigt det låter att vara kär? Jag trodde jag var det för några månader sen i Jimmy Jansson. Men det gick över. Värsta bekvämt att säga så "det gick över" haha. Stundens inbillning kan göra mycket, haha. Det menas med en hel del.

Det var fredag om jag inte minns fel, och jag var hemma. Men sen så övertalade Johan Sjöman mig att komma dit, för att sasquatch skulle komma dit. Så vi skulle låtsas att jag var hans flickvän/ragg (använd vilket ord ni vill)
Men i alla fall, så kom jag dit. Jag sms:ade med Jimmy på vägen dit och berättade, så sa han att jag skulle hälsa Båtbojj att han skulle ta hand om mig. Men vart lite tvärtom, haha! Fortsättningsvis, så vart de lite mer alkohol och vi bestämde oss för utgång, vi hade hemskt roligt och jag och Bebsan hade time of our lives på dansgolvet. Sen får jag ett sms om att Jimmy hatar mig och att jag är hemsk, att jag ljugit. Jag måste tillägga att jag hatar när människor anklagar mig för det. Var nog där det slog slint. Jag förstod ungefär en mening i hela sms:et. Vart en hel del hårda ord oss emellan och när jag skulle skriva till Anton, så skrev jag fel, så det blev till Jimmy Alsin. Skaplig fail. Har aldrig skämts så mycket.
Jag var så arg att jag bestämde mig för att GÅ till ARBOGA. Jag hatar när folk säger att jag ljuger. Jag var så läskigt arg, ledsen och lite full med. Vilket kanske bidrog till att det blev lite starkare känslor än om jag hade varit nykter. Jag kom ungefär till Volvo. Och nästan precis när jag kom längst bort hade Ronny lyckats övertala mig om att jag inte skulle gå dit. Men så hände ytterligare en sak, och det var G:son som hade ännu en dålig fylla och lät det gå ut över mig.
Ronny plockade upp mig, körde hem mig och efter många om och men blev allt bra. Men jag pratade inte mer med Jimmy. Haha. Skapligt failad kväll? Men jag hade sjukt kul i början i alla fall.

Och jag är tacksam för att jag har såpass underbara vänner, som ser det jag gör fel och hjälper mig att göra rätt. Älskart.
Men jag är glad att det där är enda gången jag spårat sådär. Haha. Insane.


Ikväll vill jag ha grillkväll och mys med mina närmaste. Sen märker vi om jag får som jag vill. Kul ska jag ha. Kärlek på det!

All my love, Tink

Dom är så smutsiga

bitterheten sitter djupt,
kanske lite sinnessjukt,
lite sinnessjukt att den sitter så djupt.

så nu säger jag skit
ska skit ha
"jag älskar dig"

- ah, eller hur. De blir nog skitbra.


citat från "smutsiga kvinnor" av Sanslös, Ajjemen och Mexxi.




Alltid, precis innan jag ska börja skriva. Försvinner allt jag hade i tankarna och jag gör en massa annat? Fett onödigt liksom. Jag blir så frustrerad. Hade så klockrena meningar att skriva, om allt och inget. Hela veckan har det hållit på så. Jag blir galen. Kan jag inte bara få vara i mitt essä och skriva hundratals meningar om allt jag känner. Det blir som bortblåst när jag sätter mig ner? GAH. Ska tälta framför datorn och skriva allt jag tänker på. NOT.


IDAG, 23 juli 2009

SÅDÄR ! Nu är jag på G. En dag senare, iförd badrock efter att ha vaknat med bultande huvudvärk och en trötthet beyond trötthet. Galet! Att ett bad kan göra så mycket bra?

Jag mår bra. Med mig själv, i mig själv. Min kropp och min hjärna fungerar bättre än den gjort på länge. jag ser allting klart. "I can see cleeeeaaaarly nooooooow" eller nått. Jag är lite bitter, men jag är bara så trött på allt svinigt folk i den här stan och övriga världen gör. Varför kan vi inte behandla andra som vi vill bli behandlade själva? Det SUGER att krossa någon annan. Deras tillit till omvärlden och kärleken. Gnistan man ser i deras ögon försvinner i ett trollslag och att vara kär blir något man är rädd för.

Vara otrogen. Ha ett förhållande på sidan av. Lögner, svek. HALLÅ?
Skärp er.

Jag hoppas du förstår

att jag finns kvar när tiden går.

jag önskar jag kunde säga,
att vi klarar det tillsammans.
Att allting kommer ordna sig till slut.


Men vi kan bara vara dom vi är.


Det är svårt att förklara mina tankegångar idag. Man saknar alltid det man haft. Man vill inte alltid ha tillbaka det, men man kanske saknar de människor man hade nära sig en gång. Det är svårt att förklara utan att få det att låta knasigt. Men jag ska ge det ett ärligt försök.



IDAG, 20 juli, 2009

Alla de människor jag mött i min resa genom livet, har berikat mig med så mycket ord, låtar, klocka ord och ljuva upplevelser för sinnet. Allt man är med om, ger alltid något positivt i slutändan har jag fått lära mig. ALLT händer av en anledning. Ibland får man ett val, gör man fel så fuck it! Man är sig själv och det är en själv man får stå ut med. Day in, day out. 24/7. Man älskar det inte då. Men allt eftersom tiden går så får man perspektiv på saker och förstår mer hur det hände. Bitterljuva minnen och upplysta händelser som man ser bakom ögonlocken innan man somnar på kvällen. Vissa saker får dig inte att le nu, men om några år så kanske du kommer på dig själv mitt i en tanke att du ler åt något du hatade så mycket att du ville spy på det förr. Det är ungefär så jag känner nu.

Tankestund

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad.
Jag skulle låta blicken möta andra ögon,
i en främmande stad.
Jag skulle inte ha så bråttom,
med att träffa nån ny.
Jag har rätt mycket med mig själv,
precis som du.
Jag skulle andas i det tomrum som blev över,
om du lämnade mig nu.

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris,
och låta Stockholm va.
Jag skulle få den tiden över för mig själv,
som jag sagt att jag vill ha.
Jag skulle unna mig att drömma,
hundra mil genom Europa,
om en främling,
lika tillitsfull som du.
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan,
om du lämnade mig nu.

Jag skulle kunna leva utan,
den där blicken som får mig ur balans
Jag antar det finns nån du skulle ringa.
om jag inte fanns.



Helt ärligt känner jag inte för att skriva något speciellt. Jag har bara en massa klockrena sanningar i huvudet. De får dock vänta tills personen i fråga fått besvara en hel del frågor ifrån mitt håll.
Det märks att man är hemma igen, om man säger så.
Köping, kommer aldrig förändras.
Och jag är goddamn trött på den här skiten.
Jag lyckades vara hemma i nästan fyra dygn innan skitsnacket kom fram till mig med. En dos fantasi och en del önsketänkande mixat med en snabbverkande brustablett ChillPill i mjölk. Sen är jag med i matchen.

Fortsättning följer, imorn.
/Tink.