Jag hoppas du förstår

att jag finns kvar när tiden går.

jag önskar jag kunde säga,
att vi klarar det tillsammans.
Att allting kommer ordna sig till slut.


Men vi kan bara vara dom vi är.


Det är svårt att förklara mina tankegångar idag. Man saknar alltid det man haft. Man vill inte alltid ha tillbaka det, men man kanske saknar de människor man hade nära sig en gång. Det är svårt att förklara utan att få det att låta knasigt. Men jag ska ge det ett ärligt försök.



IDAG, 20 juli, 2009

Alla de människor jag mött i min resa genom livet, har berikat mig med så mycket ord, låtar, klocka ord och ljuva upplevelser för sinnet. Allt man är med om, ger alltid något positivt i slutändan har jag fått lära mig. ALLT händer av en anledning. Ibland får man ett val, gör man fel så fuck it! Man är sig själv och det är en själv man får stå ut med. Day in, day out. 24/7. Man älskar det inte då. Men allt eftersom tiden går så får man perspektiv på saker och förstår mer hur det hände. Bitterljuva minnen och upplysta händelser som man ser bakom ögonlocken innan man somnar på kvällen. Vissa saker får dig inte att le nu, men om några år så kanske du kommer på dig själv mitt i en tanke att du ler åt något du hatade så mycket att du ville spy på det förr. Det är ungefär så jag känner nu.