torsdag 17 december 2009

He's the reason



for the teardrops
on my guitar.
The only thing
that keeps me
wishing on a
wishing star.
He's the song in the car I keep singing, don't know why I do

Can he tell that I can't breathe?
And there he goes, so perfectly,
The kind of flawless I wish I could be.


Jag vet helt ärligt int evad jag skulle göra utan dig, Anniz. Det finns ingen, ingen i hela världen som vet så mycket om mig som du. Läskigt nästan, haha. För jag har förmodligen glömt bort hälften som har att göra med min familj. Eller så minns jag det men har förträngt det en stund.

Idag höll vi på att blåsa bort på väg till skolan. Kallt som jag vet inte vad och blåsten är helt insane. Låter som att huset ska ramla vissa gånger.
Håller på med tvätten som mest men väntar på att sjukhuset ska ringa så jag kan beställa tider för min hud medans jag ändå är i Västerås i mellandagarna. Sen är det trettonhelgen i Rättvik och det ska bli riktigt kul att göra något annorlunda, faktiskt. Eller ja, jag är i köket. Men det ska bli kul att se det dom gör. Haha.

Ska alldeles strax städa huset och hämta barn. Jag är så trött hela dagarna när det är så mörkt. Snön lyser upp litegrann. Men på morgonen är det ju becksvart, det är mer natt då än det någonsin är typ. Man vill inte sticka ut fötterna från täcket och kännad en kalla luften. Det är inte okej. Men jag har faktiskt bara tagit ut sjukledighet nån enstaka gång. En, två .. Tre gånger. Två eftermiddagar när jag inte mådde så bra och den tredje var när jag var jättesjuk. Men vilade bara en dag, för jag vill inte ta det lugnt och bara ligga och vara seg. Då kan man ju försöka göra sig frisk med frisk luft om man kan ta sig upp. Kanske, haha. Det låter inte bra, men det kändes bra då. Jag var lite skakis när man kom in efter en halvmils promenad, men jag klarade av det. Ingen tycker om en anställd som är sjuk hela tiden. Så nu får det vara nog med det. Jag går ju inte i skolan längre. Nu är det jobb och endast jobb som gäller.

Jag är lite sugen på att plugga vidare. Men jag har inte betyg så det syns att jag kan, det är ju svårt att förklara att det inte syns där för min dåliga närvaro. Jag är ju inte precis blåst. Men jag är sugen på något grymt, även om jag vet att efter en vecka kommer jag tröttna och ge upp. så det är nog inte något man ska se mig som i framtiden - en pluggis. Aldrig varit och kommer aldrig bli.

Ska börja söka jobb till nästa höst också, förslag på var det finns är väldigt välkommet. Eftersom det inte är så välbetalt som volontär så kanske inte det är mitt förstaval. Jag är inte lika liten längre då. så jag måste växa upp och ta ett riktigt jobb. Att vara/ha varit barnflicka kommer nog vara en väldigt bra merit. För jag har stått ut med dem i nästan ett år då. Starkt gjort. Oh ja.
Jag älskar dem, men inte när vi bråkar. Det är nästan som småsyskon, även om jag har lite mer bestämmanderätt över dem.


Nu måste städningen komma igång, så jag kan äta lunch sen.
Puss och kram Sverige!

So here's


my
lifelong
wish,
my
grown up
Christmas
list.
Not for
myself
but
for a
world
in need.

No more
lives
torn apart.
That wars would never start.
And time would heal all hearts.
And everyone would have a friend.
And right would always win.
And love would never end, no.
This is my grown up Christmas list.



Sitter och försöker få de närmaste dagarna att gå ihop med varandra. Imorgon ska jag lämna, städa, tvätta, göra söta små julklappar efter bästa förmåga och packa. På fredag ska jag lämna, göra en blixtvisit i Köping, äta, träffa Karin, leta tomteluva, byta tillbaka till min jacka och förhoppningsvis mina skor beroende på vad hon tycker och vilka hon vill ha. Jag ska ge henne julklappen också och hålla tummarna för att den är omtyckt. Om hon inte är duktig och väntar till julafton. Det ska jag vara med ALLA mina julklappar.
Jag har faktiskt köpt en likadan till mig själv som till Karin. Hihi. För då slipper jag sno den ifrån henne. Ska hämta den imorn när där den väntar på Konsum inne på lagret. Mysigt att slå in julklappar ju. Om Lotta kommer ihåg att lämna min lön så jag kan hämta, förstås. För jag åker ju innan det öppnar på fredag. Så om inte annat blir jag väldigt tjurig.
Efter en timme och tjugo minuter ska jag stressa tillbaka till mariefred och hämta barnen, om inte sj bestämmer sig för att bli försenade. Då är det synd om mig. Om inte annat om morfar som får kila ut i kylan. Sen har vi hela kvällen för oss själva. Blir nog en tecknad film och pizza. Det lutar åt det hållet i alla fall.
Sen är det lördag och jag ska nog sova ganska länge, sen upp och med tåget till Rättvik. Där är Bertil. Älskade, älskade Bertil. Och på söndag är det fjärde advent. Vem vet, det kanske blir jag som får tända ljuset? Skulle få tända första tydligen, tills mina barn försov sig och skämde utmig med att klampa in i kapellet försent. Det är helt seriöst det värsta jag vet. Komma försent till något som det inte går att smyga in i.

En annan sak är om man kommer försent till nån man ska möta. Då kan man ringa och säga att jag är på väg, men jag är sen. I kapellet är det knäpptyst. Och så kommer fyra grabbar och klampar in. Nej, det är inte okej. Kom ihåg, kom i tid. Bra, då vet vi det.

Nu är jag så trött så det svider i ögonen, så jag ska krypa ner i min säng och glömma bort morgondagen en stund. Förutom kvällen. Det är ju lucia på slottet! Ellida ska vara tärna och Kajsa ska vara lucia. Mysigt! Och så är Estelle där. Min favorit i Ellidas klass. Så underbart söt liten tjej.

En av tjejerna i klassen, övergår det mitt förstånd hur mamman ens vågar släppa ut henne, utan hjälm på morgonen när det är mörkt, på en parkering med massa hål i. Utan hjälm. Hon är sex år gammal och är den enda i skolan som inte använder hjälm. Jag tror hon hade det imorse för att det är is. Men det är ju lika viktigt även om det inte är det. Så det blir jag bestört över. HJÄLM PÅ, BARN KVAR. Ja, tack.

Så mycket barn runtomkring så snart blir jag väl skengravid.


Godnatt Sverige!

tisdag 15 december 2009

Vi träffades liksom på chans


på nåt
sätt
ramla vi
in i
varann.
Och tänk
att något
jag alltid
trott,
skulle
vara
så svårt - var så lätt.

Och aldrig har kärlek drabbat mig så
Jag vet,jag är hopplöst svår ibland

Men aldrig, aldrig, att jag
tänker låta något ont
hända dig, jag håller dig hårt.
Tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid, alltid, att jag
kommer vaka över dig.
Genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar,
så du behöver aldrig mer vara rädd.


Jag fick nyss mail av Lotta. Jag har inte vågat pilla på pepparkakshust, för jag trodde att det var deras "grej". Men i mailet så skrev hon att om jag vill får jag bygga det. Lycka. Och så ska jag hämta Lovisa lite tidigare, så kan vi hämta Ellida senare när vi ska bygga snölyktor. När dom kommer in blir det en liten överraskning att vi ska dekorera ett litet pepparkakshus. Mysigt!

Jag hade tänkt vila på förmiddagen, men så fastnade jag med precis allt annat istället. Så alldeles strax ska jag kila ner och bygga ett pepparkakshus och sen ringa Ängshyddan och vara lite söt och hämta Lovisa tidigare, eftersom det var en vikarie som var sjuk eller något sånt.

Dagens middag blir köttgryta. Troligtvis hur gott som helst eftersom jag ska göra den.

Love, Tink

måndag 14 december 2009

Det är exakt


vad vi vill ha
det
luftkonditionerade
ljudet
av fart.


Lyssnar
stel
och
fastspänd
och när paniken bryter ut,
ler du svagt
och viskar till mig
"Du, du är värd att dö för"
Men mot gummi, glas & metall
betyder ett mirakel inget alls.



Idag är en tröttdag. En lugn dag och det snöar idag. Det enda jag kan tänka på långa stunder just idag, har jag märkt, är alla som lämnat oss under åren. Det är det bilden idag får stå för - dom som lever. För det som hände då var ändå inget farligt. Men jag fick en iskall rysning längs ryggraden när Jimy Jansson rusar in och säger att dom har krockat. Han nämnde inga detaljer, så jag satt bara där. Sen frågade jag var Kim är. "Han är utanför" säger Jimmy som om inget har hänt.

Sen förklarar dom att de bara har sladdat in i en snödriva. Eller ja, "bara" är väl inte ett bra ordval. Men nu var det "bara" en snödriva. Jimmy hade sönder rutan med sitt huvud och mådde väl inte så bra. Men det kunde ha varit värre. Som resterande händelser. Med respektive dödliga utgångar. Därför blev jag förvånad en sen höstkväll när Karolina skriver att hon och Johan är på väg till sjukhuset. Jag förstod ingenting. Så jag frågade och det bara råkade vara ett dödsfall. Dennis. Vad är det för slut på ett liv? Jag vet att han levde fullt ut och att han levde ett sjujävla bra liv. Men jag kan inte låta bli att tänka på vem han hade varit nu. Ett år senare. Dom andra hade ingen chans, men om dom hade röntgat ditt huvud som liten hade dom vetat. Johanna, Anders, Choke och så vidare. Bara era jävla bilar. Jag kände inte Choke, men att se sorgen och känna sin egen rivas upp är inte okej.
När vi kom hem från ett konfirmationsläger i våras hade Jesper dött.
Några månader senare släpar jag in kassar, barn och väskor i huset och försöker hinna svara i telefon men hinner inte. Ber honom ringa upp och efter en stund, medans jag håller på med maten så ringer det och så säger den "förlåt att jag måste ta det över telefon, men Richard är död" säger rösten på andra sidan.
"Död?" säger jag oförstående.
"Ja, död." får jag som svar. Mina knän blev svaga och bar liksom inte. Jag sa tack för att han ringde och mer av samtalet behöver vi inte gå in på. Ringde Jimmy för att få höra av honom att det var sant. Och sen ringde jag Anniz och Shiri. Resten av den dagen var lite av en dvala. Hemsk och grå. Jag förstod inte. Men jag tog inte ledigt heller. Jag ville inte tänka, jag ville göra något så det försvann. Men så gick det inte och sakta men säkert gick det in.

Sen dess så tycker jag inte om varken åka fort eller sladda. Men jag är inte rädd heller. Jag tycker bara inte om det. Jag är inte rädd för att dö. Det betyder inte att jag vill dö. Det betyder att det inte är något jag oroar mig för. Det enda jag oroar mig för är om jag dör före mina vänner. Jag VILL INTE att andra ska behöva gråta för min skull. Nej, usch. Jag vill skratta och ha kul. Jag vill att dom andra ska ha det också.

Fest hela dán, varje dá.

Nu ska jag kila iväg och hämta två barn på dagis respektive skola. Det ska bli jätteroligt, för idag så är det snö! Ja ja ja. Massor. Nästan. Sen kanske! Haha. Det här är inget bittert inlägg, men jag saknar mina vänner :)

So I found


a reason
to shave
my legs
each
single
morning
so I
count on
someone
friday nights
to take
me dancing
and then to church on Sundays
.



Det luktar granbarr och apelsin i hela huset. Snart lussebullar med. Ska bli gott när de är färdiga. Om de är lika duktiga som mig på det där med att baka, haha. Kan faktiskt gotta mig lite i att jag faktiskt ÄR bra på att laga mat och att baka. Recept är väl det enda som krävs på något man aldrig gjort. Det övergår mitt förstånd att vissa inte ens kan koka makaroner. Men så ska man väl inte förstå allt heller.

Idag har jag inte gjort nånting alls. Eller jo, jag bar ner julgransfoten och kulorna, glittret och så. Det sitter nästan ingenting i granen. Den är så stor och så hänger det bara nått litet på grenarna. Lite tomt sådär.
Nåväl, imorn så ska jag inte laga den där köttgrytan jag har längtat efter så mycket. Det får bli på tisdag. Så nu får jag längta lite till.

Nu ska jag nog fortsätta min tråk-söndag med att titta på tv, dricka BRAVOs tropiska juice (blivit helt galen i den. Måste ha hela tiden) och äta mina sista kinapuffar och kanske en lussebulle om man får. Jag är en gottegris, jag vet. Men oftast behöver jag inte få dåligt samvete. Det försvinner nästa gång jag går nerför trappen.

lördag 12 december 2009

Det är så det ska vara


Det är så
vi vill ha
det nu.
Det är så
det ska vara.
Som en
perfekt
och
underbar
lag.
Perfekt
och
oförstörbar
- som jag.


Bilden idag fick bli en från i somras. Hemma hos Hanna Ejderlöf skulle vi hjälpa till och fixa Ebbas nya lilla pool och när Jimmy spolade i vatten så tog jag kort. Det blev ett M. Jag hade glömt bort den bilden tills alldeles nyss när jag såg en blå bild mitt bland en massa saralitnar. En schysst bild tagen med en w890i , 3.2 megapixelkamera. Dom tycker om när det är sol ute. Då ser man till och med bilden. Helt otroligt.

Nåväl. Klockan sex imorse studsade jag upp och var med Ellida en stund, gjorde frukost och ordnade med kläder, utekläder och så vidare.
Jag hatar att komma försent. Det är en sak som är negativ med mig. Ibland. Imorse så gick det sakta (tyckte jag) och Lovisa kom inte upp förrän tjugo över sex. Vi skulle satsa på att åka halv. Tjugo i kom vi iväg och Lotta var förundrad över att hon fick sitta på en stol. Jag filmade hela Lovisas luciatåg. Tryckte på fel knapp så det inte sparades. Blev sur ch grinig. Åt en skinkmacka med senap på och så åkte jag med ner till Gripsholm och fortsatte därifrån till Gripsnäs med Ellida och väckte Mirre på vägen.
Effektiv morgon måste jag säga. Älskart.

Fortsatte dagen med att slockna som ett litet ljus till "efter tio" på tv4. Rekommenderas för alla som somnar bättre av tråkig tv. Efterrätten de åt såg god ut dock. Man kanske borde satsa på nobelmiddagen i framtiden? Och ha fula kläder. Det är ju bara dom som de visar. Och Michelle Obama. Vad de nu sa om dräkten. Det var då jag somnade.
Studsade ner till Lotta som satt och arbetade på samma resepapper som innan jag somnade. Frågade om jag kunde börja städa fastän hon jobbade och det fick jag. En och en halv timme senare låter det konstigt från nedervåningen. "Är det din eller min mobil?" frågade jag Lotta och hon sa att det var min. Den hade bytt ringsignal helt själv. Tummen upp på det. Då behöver jag inte oroa mig i framtiden om jag inte minns hur man gör.
Har städat järnet i två timmar. Svettig och jävlig, dock luktar jag mest ajax. Luggen rakt upp där virveln är, osminkad, lila linne som satt snett, smutsiga byxor och en blöt disktrasa i knät. Hett värre. Måste ge det tio toast i äcklighet. Duktighet också. För jag var duktig!
Stressade och flåsade som en annan ko och hade precis tryckt ner mössan på huvet och var på väg ut genom dörren för min halvmilsrunda. "Ska du ut?" utbrister Lotta. Och jag fastnade lite. "Ska DU hämta barnen?" sa jag och såg förmodligen iq-befriad ut. "Ja man får väl passa på när man väl är hemma" sa hon och då sa jag "nej men DÅ ska jag inte ut" plockade in mössan, hängde in jackan lite sött och studsade uppför trappan till datorn och här sitter jag nu.

Väntar på mat. Det luktar konstigt nerifrån. Så vi får väl se vilken maträtt hon valt ur Linas matkasse.
Linas matkasse, är en matleverans med fem maträtter som man får hem till dörren. Allt färdigt och ihoplockat i prydliga påsar. Frysvaror för sig, kylvaror för sig och grönsaker/rotfrukter för sig. Hur bra som helst. Bara att plocka ut och börja laga den dagen det står på menyn. Rekommenderas starkt. Kanske inte favoritmaten som står där, men man slipper slösa tid i överfulla mataffärer dom tider då det är fullt (barnfamiljstider).

Idolfinalen ikväll folks. Ingen jag ville se där, men det går nog att kolla på. Bra låtar ska det vara. Puss på det och kärlek på att om 13 dagar är det julafton.

Yours truly / Tinker Bell