You lost me

at hello, today.

Close the door
and leave the key
I hate you
for doing this
with me

Fuck me
Fuck you
And no,
I don't love you.



Idag ska jag radera det sista, packa ner allt. Kasta resten. Jag ska säga hejdå. Det ska bli så skönt även om det är tråkigt såklart. Men jag har underbara vänner och en otroligt rolig kväll på fredag att se fram emot.

Jag är trött. Vimsade upp imorse vid sju och trodde barnen var vakna, men icke. Jag la mig i soffan sen kom de en i taget och la sig på mig. Alla tre höll på att somna igen, men jag gick upp och gjorde i ordning lite frukost och nu har de bänkat sig vid bolibompa igen. Men jag tycker det hör till lite på sommarlovet. När jag var liten ville jag alltid se sommarlovsmorgon, men teven var alltid upptagen av någon annan som ansåg att jag inte behövde kolla.

Idag ska vi nog fylla poolen, dom badar - jag solar. Ska bli gudomligt skönt att få lite färg för det är jag värd.

Senare idag bär vägarna hemåt hoppas jag.

Beslutsångest AB

-Välkommen till Beslutsångest AB, vad kan jag stå till tjänst med?

-Jag vill göra rätt val i livet.

-Vad är dina val?

-Programvolontär, många timmar för inga pengar och korridorliv. Barnflicka i Sthlm, några timmar för mer pengar och egen våning som jag delar med en spa-anläggning.

-Följ ditt hjärta.

-Vad vill det då?!

-Det vet bara du.

Men hur ska jag veta? JAG HAR INGEN SOM HELST ANING. Först var det fyra platser, Karin kom inte in och det kändes som att det spelade ingen roll. Att vara andrahandssortering är inte min grej. Jag ville det här för ett år sen för att få komma bort från Köping och för att växa, lära mig saker. Istället hamnade jag här. Jag älskar den här familjen och jag känner att det lilla jag får är en skälig lön för mina få timmar jag anstränger mig. Jobba mer än dubbelt så många timmar för ännu mindre? Jag VET INTE. Okej? Jag vet inte. Karin är nära mig om jag är där. Men vad mer? Ekonomi är viktigt, väldigt viktigt eftersom jag inte har något att förlita mig på förutom mig själv. Lika viktigt som gården är för mig. Många vänner finns där. Men är jag i Sthlm kan jag fortfarande hälsa på dem.

Nu är det helt plötsligt sex platser och två av de jag ville jobba med kom in. Andrahand. Jag hatar ordet men jag använder det i alla fall. Precis innan hade vi (jagochfamiljen) bestämt att träffas och allt verkade ljusna i mitt liv. Gruppen jag hamnat i kände jag mig allt annat än bekväm i och skulle jag säga nej kom Karin med all säkerhet in och då kändes det mycket bättre för min egen del. Nu måste jag välja mellan att ha det gott ställt och göra det jag själv vill eller ta det som jag försökt få men som inte ger lika goda alternativ för stunden. Jag vet att jag egentligen vill vara i Rättvik. Men pengar och resterande känns så bekvämt. Att veta att jag klarar mig. Ingen begränsning och allt kan börja lösa sig av sig självt.

Ja, nej. JAG. VET. INTE. Fan. Men jag måste bestämma själv.

If God was to describe you

where would he begin?


Imorse, efter att jag lämnat barnen däckade jag totalt i min säng. Jag har mycket energi när jag väl kommer igång. Men väldigt ofta behöver jag sova ut också. Idag blev en sån dag. Tvärslocknade på sängen. Vaknade efter två timmar när Maria Hiller ringde och sa att de var på väg. Sen sov jag en timme till, sen gick jag ut och mötte dem. Sötare bebis? Helt stört.

 Jag är absolut inte säker på hur jag vill att min framtid ska bli. Men det här med Stockholm. Det lockar ngot otroligt. Allt med det jobbet lockar förutom att det är fler barn. Jag ser det som en utmaning för att klara av det jag förtar mig. Rättvik blir inte en utmaning i samma utsträckning. Visst, jag skulle göra ett galant och underbart bra jobb men jag strävar efter att lära mig något. Karin kommer vara i Rättvik, men jag måste rätta mig efter hur JAG ska göra. Det drar mycket åt det hållet eftersom det vore rena drömmen att vara i samma stad igen.