One, two, too many times,
memorised every word you said..
Idag känner jag mig förvirrad, haha. Positivt eller inte, så har jag en skön känsla i magen. Tisdag är min favoritdag. Så är det, japps. Även om hela dagen inte var det jag förväntat mig så.. Överraskande samtal? Oh ja. Vet inte själv varför jag inte kan hålla allt för mig själv. Men det är väl bara så I am. Bubbelmaja. FY PÅ SIG!
Dagen Lugna Lilyjets - Don't let it go to your head
Känslan, känslan honey .
Dagens Puls Roxette - Dressed for Success
Bara för att jag kände mig så proffsig igår!
Dagens Bild Mig själv, haha. Bara för att jag mår så bra idag!
Dagens Tänkvärda
Je me changerai en or , pour que tu m'aimes encore
Texten till Dagens Lugna , kände att jag behövde ha den med.
So what if I came clean
And told you all you mean to me
And so what if I meant every word I said
Don't let it go to your head
So what if I write your name
'cause you're always on my brain
In a heart I paint a cribbs of red
Baby, don't let it go to your head
Don't be getting any big ideas
Let me make it clear
Just 'cause I can't go on
Just 'cause I die when you're gone
Just 'cause I think of you in bed
Don't let it go to your head
If I looked in your eyes
One, two, too many times
Memorized every word you said
Don't let it go to your head
So what if I want to kiss
From you're toes up to your lips
It don't mean that you had me yet
You gotta be good I bet
I'm the one who's in control here
Let me make it clear
Just 'cause I can't go on
Just 'cause I die when you gone
Just 'cause I think of you in bed
Don't let it go to your head
If I looked in your eyes
One, two, too many times
Memorized every word you said
Don't let it go to your head
Now you think you got me
Well I'm gonna get you
Now you think you can touch me
Well I'm gonna let you
Just 'cause I can't go on
Just 'cause I die when you gone
Just 'cause I think of you in bed
Don't let it go to your head
Idag, 26 februari 2008
Idag är nog en av de bästa dagarna tror jag. Jag fick ur mig mycket jag velat säga, även om jag kanske inte borde ha sagt det? Ja, jag vet inte. Men ibland måste jag få bubbla av mig. Oftast händer det på kvällarna innan vi ska sova, men idag blev det på eftermiddagen med Mark. Det var skoj att prata av mig. Faktiskt! Även om jag aldrig är tyst annars nästan. Förutom när någon annan pratar, har försökt lära mig att inte prata i munnen på andra alltför mycket. Det är så otrevligt.
Jag har även börjat läsa på en bok som jag lånade av Mats innan jag flyttade hemifrån. Under lysande måne heter den och det är den tredje i en serie som vi var helt sålda på både han och jag på den tiden jag var konfirmand. Dom är rysligt bra. Men sedan jag flyttade har läslusten liksom försvunnit. Det är inte lite vad den försvunnit heller. Men idag lade jag mig ner med den framför mig och läste halva boken på en gång. Skönt att jag börjar bli mig själv igen. Hemskt jättemycket väldigt skönt. Bara vara Saraliten. JA! Äntligen. Det har tagit ett tag.
För ett år sedan vid den här tiden var jag gömd i Säffle hos min syster så att inte min låtsaspappa skulle hitta mig. Tills jag blev arton år och ingen kunde tvinga mig att gå dit längre. Jag var rädd då. Det är jag väl fortfarande. Men jag kan gå på stan utan att kolla över axeln varannat steg så han inte kommer springande efter mig. Jag.. Jag vet inte vad jag ska säga. Men inget skrämmer mig mer än honom. Inget kan få r mig den känslan. När han står och skriker, när det där fingret petar på mig varje mening och när hans ögon blir sådär äckligt kalla. När han inte kontrollerar sig själv eller vad han gör. Det skrämmer mig. Jag blir fem år gammal igen då. Står där och får bara säga "ja" eller "nej". Säger man jag vet inte är det nästan dödsdom på en gång. Man måste alltid ha svar. Har man ett svar och det inte är det svar han ville ha, då är det nästan ännu värre. Då ljuger man. Enligt honom, för han har alltid rätt. Det enda som är värre än de båda är att börja gråta, vilket jag gör när jag är ledsen eller rädd. Han blir galen och skriker ännu mer om att man ska sluta grina. För det hjälper ju. Man grinar bara mer.
Ibland har han försökt och sagt "vi älskar ju dig ändå" och kramat mig. Men då känns det som att jag ska bryta ihop istället. Då grinar jag för jag vet att han ljuger mig rakt i ansiktet om en sån sak som att älska.
Och folk undrar varför jag är så känslig mot högt ljud.. Men nu vet alla som undrar.
Måste tyvärr ge upp för den här gången, ska klä på mig och fixa lite!
Men ni vet var ni hittar mig.
XOXO , Tinkerbell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar