Hastic thoughts

..but silent words ,
a fragile flame,
is left unheard

she was never given any choice,
no one heard her voice,
tried to give them signs,
she really wants the red,
but given blue instead.

smiling people staring,
not understanding,
what she wants to say,
that she is just like them.

Jag har börjat tänka. För mycket. Det går inte att stänga av det. Vet inte varför. Men framtiden kommer med stormsteg och ja, JAG VILL INTE BLI VUXEN mer än jag redan blivit tvingad till! Jag vill bara vara liten och få springa in till mamma och lägga mig och lukta på hennes hår när jag är rädd eller inte kan sova. Bara vara ett barn. Världen låter mig inte få vara det. Ge mig sommar, och en gård med två gungor och bara glädje. Om de tar ned de gungor som är på gården nu, kommer jag seriöst köpa dem. De betyder för mycket för mig för att kunna försvinna. Det lilla som finns kvar och påminner mig om att vara barn, det jag minns.. Jag vill ha några få minnen kvar och då är att gunga med Anniz på gården det bästa. Försvinner det eller om hon försvinner finns inte ens jag kvar. För Anniz är Sara, Sara är Anniz och vi har gjort varanra till de vi är idag. Gungorna har stor del i den utveckingen. Det var våran tillflykt från verkligheten. Dit vi flyr ibland, fortfarande. Det är min trygghet i en förvirrande snabbt snurrande värld.


Dagens Lugna Lilyjets - Aileen
Musik gör att minnen återuppstår.

Dagens Puls Shakira - Don't bother
don't bother, be unkind

Dagens Bild
this is how it feels to be on top

Dagens Tänkvärda
Sometimes the truth just isn't enough


IDAG , 3 mars 2008

Jag har alltid haft en ganska stark personlighet, liksom ganska egen. Men jag har inte alltid varit en stark person och det är väl kanske därför jag itne alltid passar in så bra. Jag klagar inte på det. Men det kan vara skönt att vara med tjejer ibland också. Men jag passar inte in med dem. Jag och Anniz passar bra med varandra för vi har växt upp MED varandra och förstår utan att prata vad det är som händer. Med Andreas och Andreas kan jag säga precis hur jag känner och de känner likadant, de vet vad jag menar. Tjejer som annars brukar vara ganska tuffa blir ju helt förstörda när man säger något fel och de förstår inte alls HUR jag kan tycka SÅÅ. Jag blir galen på sånt.
Men men, idag har varit besvikelse och glädje om vartannat. Som alltid gör André min dag så mycket bättre. Man kan alltid ringa honom och allt bara försvinner och jag är lycklig och inget har hänt. Bra skit sånt där.

Jag har lärt mig något nytt idag i alla fall. Att man inte ska öppna sig för mycket om man inte är säker på hur det ser ut efteråt. Jag HATAR att bli besviken. Men så är det oftast mitt eget fel att jag blir det. Jag blir alltid så JÄTTEglad när jag får respons för sådant som ligger mig varmt om hjärtat eller vad som helst som jag liksom, har en hand i. Då hoppas jag och då! Då blir det abslut aldrig så. Jag har försökt lära mig. Men, haha. Jag är hopplös. Nästan som attt försöka få en groda att sitta stilla. Urk. Men sån är SaraLiten.

Senare.. Klockan 20:18.

Kom precis hem från dans och har ätit lite från grekiska. Men det fattas fortfarande något. Jag är fortfarande inte trött.. Men kroppen suckar efter besvikelsen tidigare på dagen. Men men. Jag tar mig igenom det, som med allt annat. Men hade varit kul om du varit med när jag fyller år i alla fall.

Sleep tight Sweden.

xoxo, Tink