på ett sätt som bara någon kan.
Jag tror att
jag har vant mig
vid nått
som inte gör mig väl.
Och om du inte saknar mig,
så har du dina skäl.
Efter en helg med mina älskade små pojkar, så är jag som en ny människa igen. Fast nerbruten till marken, för jag är så sliten som man bara kan vara efter en helg på stiftsgården.
Jag sov till klockan tolv, låg i sängen till halv två. Njöt av att vara hemma, att få sova ut och av att veta att jag är lyckligast i världen bara jag vill vara det.
När jag är däruppe liksom är jag tillfreds med den jag är, det jag gör och av känslan att jag faktiskt hör hemma där. Det bara är den platsen där jag fullkomligt slappnar av.
Nu är jag i alla fall hemma. Ska försöka njuta av mina sista dagar i staden till fullo. Även om det kommer bli svårt. Att räcka till för alla, eller att ge fan i att träffa någon alls blir ett svårt val.
Update senare ! Puss Tink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar