tisdag 6 oktober 2009

I can honestly say


you've been on my mind,
since I woke up today.
I look at your photograph
all the time
these memories
come back to life
and I
don't mind.

And through my tears,
I picked up the phone,
and then put it down.
'Cause I know I'm wasting my time.




Många kommer sakna Richard Sörensen, tidigare Ohlsson. Inte bara jag. Han berörde på många. På både trevliga och otrevliga sätt.
Jag kommer att minnas honom som den jag alltid kunde prata med om saker ingen annan än vi förstod. Möjligen Simon. Men annars bara vi. Slänga ur oss galla till dem som inte hjälpte oss. För du ville ha det bättre. Du försökte verkligen. Att dom inte såg annat än det som stod i registret och sen vände ryggen mot dig när du fyllde arton är förvånansvärt för mig. Det gör/gjorde mig upprörd. Fuck soc. FUCK soc säger jag bara. Har aldrig litat på dem som jobbar där och kommer aldrig göra.

Det som har hänt, stör mina tankegångar så oändligt. För nånstans på vägen så lovade vi att aldrig lämna varandra. Du bröt aldrig ett löfte du gett mig. Jag klandrar dig lite för att du lämnat mig för en plats i himlen, för det är tomt utan dig nu. Något hade vi kunnat klura ut. Du skulle komma hit, fast till Kumlabunkern. Du sa att jag skulle sova där så jag slapp vara ensam i Mariefred, hahaha. Men jag tror att det var mer för din skull om jag ska vara ärlig. För jag vill då inte byta huset mot ett fängelse, haha. Men jag skulle byta huset mot att få dig tillbaka och att du skulle få en ny chans. Hade jag varit hemma hade jag jagat dig med stekpannan om jag hade vetat att du skulle försvinna. Vilket jävla slagsmål det skulle bli, för fan i helvete, vad arg jag är. Samtidigt som jag är ledsen, för jag vill veta vad som hände. Du kämpade hårdare än någon av oss. Du behövde hjälpen och fick den inte. Du gav inte upp. Så vad hände? Du måste ge mig svar. Jag har tusen frågor. Och ett slagsmål som väntar när vi ses. Banka skiten ur dig och skrika och gorma så du förstår hur ont det gjorde när jag hörde ditt namn i samma mening som död. Samtidigt som du gärna får slå tillbaka och visa hur ont det gjorde när du var vid liv.

Min fina underbara Richard. Hur ska jag kunna plocka fram Behringern och ha ett disco utan att brista i tårar eller skratt med tanken av dig på dansgolvet i något som ser ut som en juckande hund och en spasmisk gubbe? Eller någonsin kanske fortsätta med Lyser&Låter. Du är ju inte där och hjälper mig bära och mobbar mig för att jag bara kan bära de minsta högtalarna.

Jag kan fortsätta i oändlighet med saker som får mig att minnas dig. Men jag orkar inte skriva det, än mindre vill jag minnas det just nu. Idag vill jag bara koppla bort det här, även om det inte går.
Jag saknar dig som fan, hjärtat. Jag finns fortfarande här, men inte du. Jag lovar dig att jag ska aldrig ge upp. För jag vet att du också hade lackat ur precis som jag gjorde nu.
Jag älskar dig och saknar dig. /SaraLiten


So tell me about the rumours
Are they only rumours?
Are they only lies?





"Jag var faktiskt inte full"
citat: Richard Sörensen.





"Jimmy försöker förstå hur jag kan ha blivit så FET på bara några månader"
citat: Richard Sörensen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

R.I.P

Anonym sa...

R.I.P Richard. Du är saknad av så många ='(
Men..
Nu var det väl så att ingen vet hur/varför han dog..? Inte säkert han tog livet av sig, något annat kanske hände.. Fia var rätt arg på alla rykten som går om självmord och överdos , hon ville att vi skulle be alla hålla käften som påstod något för obduktionen är inte klar än.

Fin text iallafall, hoppas du mår okej trots allt.

Sara sa...

Jag ber om ursäkt för ordvalet som jag nu ändrat :) (till anonym)

Camilla sa...

Vet inte riktigt hur jag kom in på din blogg men jag vill bara beklaga sorgen.

Jag träffade Richard för några år sedan då vi jobbade på samma affär en sommar. Han hade då kontakt med mina släktingar i Kolbäck, där jag också bodde vid den tiden, och brukade vara där ofta så det blev att vi umgicks ett tag.
Jag hörde av min mamma härom veckan vad som hänt och jag måste säga att jag blev riktigt illa berörd och uppriktigt ledsen.

Trots att jag aldrig hann lära känna Richard mer än man kan göra på en sommar och trots att jag inte träffat honom på många år var han ändå en person som gjorde ett väldigt stort intryck på mig. Jag minns att jag beundrade hans lugn och ödmjukhet trots sin situation och alla motgångar. Han gav liksom en känsla av trygghet och stabilitet som man kanske inte riktigt väntar sig av en person i den åldern och med den bakgrunden. Han var dessutom alltid väldigt artig, hjälpsam och omtänksam och tog sig gärna tid till att lyssna.

Jag kommer att minnas Richard som en unik och inspirerande människa och jag önskar honom lugn och ro där han nu är.