Giving off sparks

Jag är helt otroligt nöjd med mitt liv, precis som det är just nu. Önskar att jag hade ett år till med mina små :) kommer sakna ihjäl mig. Och om en vecka kommer svaret på min volontäransökan. I magen känns det som att det är Ja på Karin och Nej på mig. Jag vet inte varför, jag borde vara positivare. Men efter förra året vågar jag väl inte tro för mycket. Det var många saker med förra året som var motgångar mest hela tiden. Varja gång något gav mig något att hoppas för höll jag det, hårt och tog nästan ut lyckan i förskott för jag var så säker på att jag var bäst på det jag gjorde. Men, när man får ett nej så frågar man sig själv om det verkligen är så. Så det har blivit ett par tankeställare det senaste året. Jag kan även säga att jag faktiskt har vuxit, blivit vuxen med inslag av en femåring på leksidan. För min nya favoritsysselsättning är jagis, där man ska kliva på den andras skugga. Det och kubb, samt unde hökens vingar. Haha. Det är så sjukt kul när barnen skrattar så de skriker bara vi gör något litet.