Seeing the city
Just reminded of you
Just for a while I have to let it go
I have to follow my intuition
Make a decision
Jaha, jag vet inte vad jag ska skriva. Men jag känner att så mycket frustration vill ut. Inte idag, inte imorgon, inte nästa år. Jag kommer aldrig veta riktigt vad det är som vill ut. I snart ett år har jag bara jobbat och blundat för allt som hänt under tiden. Döden, livet, vänner. Allt. Jag känner tårar som vill ut, men jag vill inte ha dem. Jag höll på att bli ett vattenfall ännu en gång i helgen. Det var så tungt att komma tillbaka och försöka le mig genom helgen. Allt jag ville göra var att kasta allt jag såg i väggen. Jag hade glömt att jag hade den där ilskan i mig. Det är helt sanslöst vad arg jag är. Men samtidigt, vad fan kan jag göra åt det när jag inte får gensvar på mina försök att få prata ut? Hade jag bara haft en Bertil där att luta mig mot en stund och få lyssna på hans lugna röst och trygga råd. Allt som verkar så självklart för andra känns inte så självklart för mig just nu. Jag känner mig bara stressad och resten, ja. Det vill jag helt ärligt inte tänka på. Även om jag antagligen måste.
Jag tror jag måste skriva mer ingående någon dag framöver så jag i alla fall förstår mig själv.
Godnatt Sverige
/ Tink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar