I'm in miami, bitch

and she's a hot girl
it's gonna be a bumpy ride.



Jag gör mitt första inlägg med min första mini-laptop. Den är vit. Blank. Liten. Söt. Den passar mina händer perfekt och den gör mig lycklig.
Därför ska jag skärpa mig vad gäller bloggskrivandet. Jag har förstått av klagomålen att det behövs fler och längre inlägg. Men för att veta vad jag ska skriva om, behöver jag er hjälp ibland. Teman skulle vara nice. Allt utom kärlek, det har jag skrivit om alldeles för mycket även om det är det ni vill läsa mer av. Den delen vill jag gärna hålla för mig själv nu när jag repar mig sakta men säkert efter ett år som varit lika hemskt som underbart. Låt oss hoppas att det går mot ljusare tider. Hoppas inte för mycket, då försvinner det. Men lagom. Precis som Sverige. Lagom varmt. Lagom kallt. Lagom mycket på tallriken. Hur finklädd ska man vara ikväll? Lagom. LAGOM. Det ekar i huvudet. Lagomlagomlagomlagom. Var lagom, stick inte ut. Stick inte upp näsan, då är du fisförnäm och tror att du är något. För vem skulle erkänna att den tror på sig själv utan att bli utskrattad? Det är galenskap. ALLA är någon. Alla är NÅGOT. Ingen är ingenting. Jag skulle vilja säga att jag tycker att alla är lika värda. Men det tycker jag inte.

Om jag skulle åka hem, gå fram till en gammal klasskompis och säga att jag bor i Stockholm nu, skulle den automatiskt tro att jag antingen studerar eller helt plötsligt har blivit framgångsrik. Sen säger man barnflicka. Automatiskt replikerar den; Är dom rika? Vad har dom för jobb? Vad får du i lön? VAR i Stockholm bor dom?
Det kan ju inte vara så att det är en väldigt trevlig familj som behöver hjälp. Tok heller. Har man hemhjälp är man inte lagom. För det kostar ju värdefulla pengar man kan lägga på annat, som en resa till Ayia napa och supa sig aprak i en vecka. Eller nått. Men vilken barnfamilj har tid med det?

Nu är kanske inte just min familj lagom. Men Sverige förbryllar mig ibland. Lagom med. Jag kan prata om lagom flera timmar. För man ska vara lagom. Men ibland duger inte lagom heller.

/S

Don't hold back

if you ever loved somebody
put your hands up.



Sitter i en soffa, med en älskad dator i knät. Det var så längesen jag hade en sån här gigantisk laptop i knät och bloggade. Det kändes som att det var tvunget. För jag satt verkligen såhär varje dag. Vad jag har saknat det! Det låter som en sak som inte betyder så mycket. Men den här känslan av trygghet, lycka och lugn. Den är värd mycket.


Jag är lugn. Jag är lycklig. Jag lever. Allt, som man kan vara tacksam för, tackar jag för idag. Vem som än läser, lyssnar eller bara glor igenom texten. Var tacksam för det lilla och låt allt vara positivt på sitt sätt. Idag är en underbar dag. Jag vaknade, solen sken och himlen var blå. Jag var trött. Jag hade sovmorgon. Vaknade tio minuter senare än vanligt. Haha. Men vafan, GODMORGON VÄRLDEN!

Tack, tack. Tack som fan världen för allt som blev idag.

You're out of my life

it doesn't cut me like a knife
Sorry Darin, det funkar inte så.



Jag hatar det. Lögner, lögner och lögner. Högt, lågt, i öronen och allra mest i text. Jag vet många tjejer (pojkar också för den delen) förutom mig själv som fått uppleva fenomenet att sms-avsluta ett förhållande. För mig så var det nog det mest förnedrande nedslaget i mitt liv. Det var riktigt pinsamt. Då liksom raderades allt det som hade kunnat finnas som ett fint minne. Det kom tillbaka i minnet när A fick ett liknande avslut. SmsarN är en dude som kommer fram i vissa som inte kan se någon i ögonen när sanningen måste fram. Hemska SmsarN. Minnet av det ploppade upp så var tvungen att skriva det här som många gånger förr. Alla är värda respekten att fä höra sanningen face to face, hur jobbigt det än är. Så ja, skam den som böjer sig för teknologins lätta utväg.

Jag är trött, det är söndag och imorgon börjar en ny jobbvecka. Det ska bli skönt. För snart är det fredag och dags att få komma hem. Jag saknar Andy, får inte prata om fåglar på jättelänge när han är så långt borta. Underbara du.

För närvarande är det även något som upptar mina tankar. Det är trevligt på sitt sätt.

Goodnightwishes upon your little stars, babes.
Jag vet vad jag önskar mig i julklapp. It's you.
/Ting

Från och med du.

Jag gillar känslan jag har i kroppen just nu. Jag mår så jävla bra. Tack som fan för det! Nu är det mysfaktor inställd för hela slanten. Har äntligen tv,dvd och snart alla kanaler man kan behöva.

Jag saknar alla små söta stgare lite :)

Men ja, pussilago peeps.

/ S

they got nothin' on you babe.

Sex and the city.

Ilska. Anger. Colère.

Jag ser hennes känslor, jag känner dem och jag minns. Fan, ibland så hatar jag filmer.

Time slows down

whenever you're around

Can't you feel there's magic in the air?
It must have been the way you kissed me
Today was a fairytale.




Jag är bara så nöjd med livet. Tack Gud. Tack som fan. Jag har hittat ännu en superbra familj. Bara att Freja satt och klappade mig lite på armen idag höll på att få mitt hjärta att smälta. Theo's lilla leende med de små tänderna likaså. Men jag tror Felix är min favorit. Andy's lekland var nog det roligaste på länge. Tack. Tack,tack och tack. Det och allt annat som händer nu. Jag mår fett bra. Och så helg imorgon. GODNATT <3




Lagt märke till bloggnamnets byte? Yep, it's true. Ajm a nollåtta now, peeps. Don't wear out the name.

I'm always gonna

wanna make it move.
Always gonna be uphill battle
sometimes I'm gonna have to lose
ain't about how fast I get there
ain't about what's waiting on the other side
it's the climb.


Jag har en förkärlek till den här låten. Precis som jag älskar utmaningar. Ju svårare, desto bättre. I livet har jag tagit korta, försiktiga steg. Utan undantag. Höll på att skriva utan andetag, men det hade blivit svårare att förklara. Men jag ljög ändå. När jag var 17 lyssnade jag på mig själv och gick. Sedan dess har jag överlevt utan det jag trodde var nödvändigt. Inte utan hjälp. Men inte med dig. När allt gick åt pipan ordentligt så tog jag tag i det. Vände mitt liv ut och in, tog mitt pick och pack, flyttade till Mariefred och fick ett underbart år. Vissa undantag. Jag lärde mig att en familj ska vara på ett annat sätt än det jag upplevt. Jag lärde mig kärlek på ett vuxet sätt mellan två individer även. Tack Wirrix även om det inte slutade vackert. Mycket tårar från bådas håll. Vänskapen finns kvar, det är jag tacksam över. Nu i sommar så tog jag ett beslut som jag inte ångrar för fem sekunder. Jag älskar livet jag har här nu. Det har gått tre dagar och jag stormtrivs.


PUSS

Who said anything about you?

this is about me.

Hej. Jag heter Sara. Jag är 21 år. Jag vet vad jag vill. Typ. Eller ja, vet man någonsin helt vad man vill? Jag vill växa upp, få mitt drömjobb, gifta mig och få två barn samt bo i mitt drömhus i en mysig förort. Jag vill bli helt magiskt 6 centimeter längre så alla slutar med pygméskämten och även de som innefattar ordet dvärg. Jag vill väga lite mindre, ha lite mer muskler och ha lite blondare hår med mörkt underhår. Jag vill vara rik. Jag vill inte vara känd. Jag vill hjälpa andra människor som har det svårt. Jag vill vara en awesome mamma när jag väl blir det. Jag vill. Jag vill, jag vill...

IDAG, 4 augusti 2010

Hej! Jag heter fortfarande Sara. Och allt är fortfarande precis som vanligt.

The way you move

ain't fair you know.
Hey, soul sister
I don't wanna miss a single thing you do.



Det är söndag idag. Känns som vilken dag som helst. Bara lite mörkare och gråare än vanligt. Elleeeer? Så vare inte det. För så har varenda dag sett ut förutom då jag kom hem, igår. Det var så fint och varmt. Blev lite mer kär i min hemstad än jag vanligtvis är. Jag måste få lätta mitt hjärta och berätta att jag faktiskt tycker att vi har en ovanligt fin stad om man jämför med betongen man ser när man kör in i Stockholm. Jag gillar att man kan gå ut i skogen och se träden, ha picnic på gräsmattor och bara njuta av naturen. Men det var inte om hemkärhet jag skulle skriva.

De senaste veckorna tillbringades i Rättvik med en många väldigt kända ansikten samt en hel del nya. Det var underbart. Jag älskade varje sekund av de två första veckorna. Den sista var lite hafsig, men väldigt trevlig. Mycket väl-ord. Men jag kan inte hjälpa att känna att gemenskapen i p2 inte kunde jämföras med p1. Jag kände mig så omtyckt i den första perioden. Det var precis det jag behövde. När alla åkte hem och vi var några få kvar som varit med i den första perioden blev det så tomt och kramlöst. Så det var nog lite därför jag blev lite sur och grinig. Den fysiska kontakten liksom försvann.

Jag hade en underbar hemlig utflykt en kväll. Den är värd att minnas länge framöver.

Idag fyller Andreas år, det är värt att nämnas. Jag och Fischer har en liten överraskning sen när det blir fredag och det är dags för utgång. Det ska bli så kul att komma ut, få dricka några kalla Bacardi Breezer och skaka rumpa. Hoppas jag får med mig Sofia. Annars får jag det nog inte så roligt som man kan ha.


Tack för mig den här dagen. Jag är hemma och nöjd. Nöjd nöjd nöjd. / Tink

 you don't know what you do everytime you walk into the room

Ryan Cabrera - True