Hey, soul sister
I don't wanna miss a single thing you do.
Det är söndag idag. Känns som vilken dag som helst. Bara lite mörkare och gråare än vanligt. Elleeeer? Så vare inte det. För så har varenda dag sett ut förutom då jag kom hem, igår. Det var så fint och varmt. Blev lite mer kär i min hemstad än jag vanligtvis är. Jag måste få lätta mitt hjärta och berätta att jag faktiskt tycker att vi har en ovanligt fin stad om man jämför med betongen man ser när man kör in i Stockholm. Jag gillar att man kan gå ut i skogen och se träden, ha picnic på gräsmattor och bara njuta av naturen. Men det var inte om hemkärhet jag skulle skriva.
De senaste veckorna tillbringades i Rättvik med en många väldigt kända ansikten samt en hel del nya. Det var underbart. Jag älskade varje sekund av de två första veckorna. Den sista var lite hafsig, men väldigt trevlig. Mycket väl-ord. Men jag kan inte hjälpa att känna att gemenskapen i p2 inte kunde jämföras med p1. Jag kände mig så omtyckt i den första perioden. Det var precis det jag behövde. När alla åkte hem och vi var några få kvar som varit med i den första perioden blev det så tomt och kramlöst. Så det var nog lite därför jag blev lite sur och grinig. Den fysiska kontakten liksom försvann.
Jag hade en underbar hemlig utflykt en kväll. Den är värd att minnas länge framöver.
Idag fyller Andreas år, det är värt att nämnas. Jag och Fischer har en liten överraskning sen när det blir fredag och det är dags för utgång. Det ska bli så kul att komma ut, få dricka några kalla Bacardi Breezer och skaka rumpa. Hoppas jag får med mig Sofia. Annars får jag det nog inte så roligt som man kan ha.
Tack för mig den här dagen. Jag är hemma och nöjd. Nöjd nöjd nöjd. / Tink
you don't know what you do everytime you walk into the room
Ryan Cabrera - True
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar