If I should die

before I wake

It's cause you

took my

breath away

Tell me how
I'm supposed
To breathe
With no air
Can't live
Can't breathe
With no air
It's how I feel
Whenever you aint there
Theres no air
No air


Jaha, torsdag. Jag satt i telefonkö till SJ ett antal minuter. Närmare bestämt över 40-strecket. Kom fram till en väldigt trevlig flicka som betalade tillbaka biljetten som inte tagit mig någonstans. Idag har tågen som ska gå, gått som de ska med mindre förseningar och jag har stenkoll hela tiden. Sitter med lite kladd i håret för utväxten på det mörka. Kan ju vara trevligt att se på topp ut när man är allt annat än på topp. Är extremt nervös för att färdas till Läggesta igen. Det blev en aning kallt igår och jag vill inte behöva göra om det. Västerås ska jag till, doktorn är viktigt har jag hört. Sen vill jag åka hem till lilla Köping, tack. Fredagsmys med mina nära och kära skulle vara väldigt välkommet i nuläget!


Your smile is like candy, so sweet and sincere.
Some say love and friends they don't mix.
But seeing it makes my day.
Karin ♥



Och till mamma. Brooke Hogan - Dear mom.

ALL MIN KÄRLEK GÅR TILL SJ

Sen klockan 14.00 har jag varit på väg mot Flemingsberg.

Bussen till Läggesta var försenad med bara några minuter. Men den var försenad. När vi väl var på Läggesta var tåget inställt, men skulle ersättas med buss. Bussen kom, 50 minuter efter tågets avgångstid. Sj:s busschaufför skulle stanna på alla hållplatser utom den min FÖRBOKADE biljett gick till. Alltså Flemingsberg. Jag gick in i vänthallen en gång till. Damen i kassan utbrister "nej men så får han inte göra, då måste han ringa en taxi åt dig" men då hade såklart bussen redan åkt.

Wiktors farfar var så snäll att han körde mig tillbaka till Mariefred så jag kunde ringa Sj:s kundservice. Efter 38 minuter i telefonkö dog vår hemtelefon. Karins hemtelefon överlevde och hon kom fram till SJ. Fick ett nytt beställningsnummer så fick ta ännu en promenad till ATG-ombudet idag. Hon tittade förvånat på mig eftersom jag tagit ut en likadan biljett tidigare på dagen men hon såg väl åskmolnet som förföljde mig så hon frågade inte något. Nu ska jag åka härifrån 18.09 och därefter vänta 20 minuter på Läggesta om tåget kommer. Alla andra tåg har hittills blivit inställda mot Sthlm, så det känns som att jag får ta en långpromenad tillbaka till Mariefred senare ikväll. Fastnar vi istället i Flemingsberg kan det bli intressant var jag tar vägen. Yey!

Bussen till Läggesta kom försent än en gång, men det spelade ingen roll för tåget var redan försenat det med. Kommer fram och det är beräknat till 19.09 (det kom aldrig fram till Eskilstuna ens, så det hade de kunnat räkna ut innan) för klockan 19.00 så ropar de i högtalarna att tåget är inställt men det ska komma buss. 19.20 så hade jag alltså stått ute i Läggesta en timme, notera även att de har ingenstans man kan gå in och värma sig. Jag bestämde mig då för att gå med raska steg hem till lilla Mariefred istället för att förfrysa ben/fötter/händer/näsa och allt sånt där som redan var stelt och gjorde ont av kylan.
Jag ringde upp Jånas efter rondellen och han höll mig sällskap i telefon tills jag kom hem 40-45 minuter senare.
Förbannat vad sj ska vara omöjliga. Om dom ställer in tågen på en gång och fixar. SEN öppnar tågtrafiken efter några dagar med lite färre tågavgångar istället för att man ska halvt frysa sönder innan man förstår att det kommer inte någon buss. Sen öppna originaltågtiderna när läget är under kontroll. Vet inte om det bara är jag som tänkt på det.
 
Nu är jag framme hemma i huset och har inte tinat än. Ska krypa ner för det tog på krafterna att gå på den icke plogade cykelbanan med en resväska och en axelremsväska. Klockan är 22:41, jag var hemma 20:15. Jag skulle vara framme i Älvsjö strax efter tre. Men kom inte längre än hem, två gånger med hjälp av annat färdmedel som inte hade något att göra med förbokad biljett.
 
Underbar dag va?
 
/Tink

There comes a time

When we heed a certain call
When the world
Must come together as one

Send them your heart
So they'll know that someone cares
So there cries for help
Will not be in vein

There are people dying

Right now
They need a helping hand.



Jag brukar inte riktigt engagera mig i miljökatastrofer. Förlåt alla, förlåt Gud och förlåt alla som behöver hjälp därute. Haiti har däremot gått rakt in i hjärtat och det riktigt svider i ögonen när man ser bilderna på förstörelsen som man inte riktigt kan förstå, är äkta. Det är verklighet. Inte vår verklighet. Deras verklighet. Deras vardag. Deras liv. Att behöva kämpa hela dagarna för att ens överleva är för mig oförståeligt. Visst att man gått hungrig någon gång, men det har aldrig gått någon riktig nöd på mig. Jag får dåligt samvete. För att på vissa ställen i världen har de det så, varenda dag utan att ha varit med om miljökatastrofer. Det bor barn på barnhem på Madagaskar som får dela säng flera stycken. De har inte madrasser i dem ens. De har ihopvikta filtar. Det som är mest ledsamt är att de flesta barnen någon gång blivit utnyttjade och de har blivit prostituerade samt misshandlade. Jag blir ledsen av att tänka på det, för det gör ju ont i hjärtat att någon människa ska behöva genomgå ett sådant liv, hur gammal, ung, elak, snäll man än är. Fan. Jag blir så upprörd. Allt man får veta när de haft jobbresor dit, det är inte okej. Det gör att man tappar den där tron på mänskligheten som man ska ha.

All den elakhet som finns, nej. Jag tycker inte om den.

En kan inte göra allt, men alla kan hjälpa till./Tink 

Everything I can remember

As fucked up
as it all may seem
The consequences
that I've rendered
I stretched myself
beyond my means












Vaknade imorse och hörde att tv:n var igång, alla utom Daniel var hemma. De hade inte ens väckt mig fast båda barnen var hemma. Underbara familj.

Ikväll åker jag till Köping igen efter tre underbara dagar fyllda med skratt, vänner och barn. Nu ska jag packa, städa färdigt huset och sen ska jag väl laga i ordning middagen senare och ta bussen till tågstationen där min Karin är på den gråa dubbeldäckaren. Jag älskar henne verkligen. Den lilla tösabiten som ringer mig hela dagarna och kan sitta tyst i telefon fem minuter och inte säga något alls för att man inte behöver säga något.

Jag är lycklig med mitt liv som det är. Jag behöver inte dig som inte uppskattar mig för den jag är. Mina vänner är tillräckligt även om du fortfarande tar upp en alldeles för stor del av mitt hjärta. Det var en underbar men kort tid du gjorde mig lycklig. Jag inser nu att de sista veckorna grät jag mer än skrattade eftersom jag redan förstått vad det var du skulle göra.

Allt jag behövde var att få le, skratta och må bra. Som alla hjälpt mig göra den här veckan. Jag kan inte be om mer än att få ha så här underbara vänner som jag har. Nära eller långt bort, så har ni verkligen klivit fram och visat mig att "här är jag" även fast jag inte bett er om hjälp. Det är så jag vill leva. Villkorslöst älskad för den jag är.

Jag är så mycket starkare än du
Det har jag lärt mig nu
 
 
xo / Tink

Jag vet

ja, jag vet

att allting

kommer ordna sig.

Kära fina, vackra Sverige. Jag har en ny kärlek. Den heter Magnus Weideskog och hans album som gavs ut det här året, Unga Hjärtan. Det fångade mig helt. Han, Mårten Sahlin, Carolina Wallin Perez och Simon Norrsveden får slåss om mitt hjärta den här veckan. Spotify och jag har snart 2-års-jubileum. Jag har snart 21-årsjubileum med mig själv och så vidare. Det är mycket nu!

Lovisa har fått en dunderförkylning och hostar ut allt hon inte ska hosta ut låter det som. Men det går nog över snart, hon brukar inte vara sjuk alltför länge. Det är bara mysigt att ha henne hemma på dagen, så det är inte mig emot även om jag vill få vila lite på dagen. Blunda lite och våga somna utan att vara rädd att hon ska få krupp. Hon andas så tungt mitt lilla hjärta. Täbbt i däsad är hon också. Vi kurerar med Alvedon (skogsbärssmak), Bolibompa och banan.

Helgen har varit så underbar. Jag har fått vara med Karin, jag har fått ha disco och trots att den externa hårddisken tagit livet av sig så fungerade det rätt bra. Alla önskemål fanns inte riktigt, men jag gjorde det bästa av situationen och jag hade faktiskt riktigt roligt. På lördagkvällen blev vi hämtade av Båtbojj och vi åkte till Donken där vi sprang in i bland annat Vlado, Lovisa och Daniel. Jag och Karin kunde inte sluta skratta därinne, sen var det typ bara jag som inte kunde sluta. Karin koncentrerade sig på att blåsa upp en ballong med ett sugrör, inte lyckat, men ett bra försök :)
Fredrik och Tjabo kom dit och sällskapade med oss och sen så var vi ute ett tag med folk och åkte till slut hem för sömn och så vips, vare alla hjärtans dag :)

Jag fick en läskigt söt nalle av Karin och jag blev jätteglad även om hjärtat var tungt.
Du som vet vad jag tänker måste läsa någon annans tankar.

Now I'm stopping myself before I get nasty about this.



Nästa vecka far jag ut till Älvsjö och spenderar tid med min Karin och hjälper henne lite medans jag ändå är ledig. Västerås på fredagen för läkarbesök och diverse människor att umgås med :) längtar !

So I start a fight
'cause I need to feel
something
and you do what you want
'cause I'm not what you wanted

Just walk away,
ain't no use defending words
that you will never say
And now that I'm sitting here
thinking it through
I've never been anywhere cold as you

Nästa station, Leksand. Leksand.

Åka tåg. Dit och hem. Det gick väldigt fort när jag faktiskt hade sällskap för en gångs skull. Vi skiljdes åt redan i Sthlm, men det var inte längre än att vi kunde vinka åt varann från spår 12a till spår 13. Saknade henne redan då, min Karin. Lilla älskade ängeln min. Hon som ser att jag är ledsen utan att jag säger något. Som kommer in i mitt rum, sätter sig på golvet och läser högt ur bådas vår favoritbok. Linas kvällsbok. Länge, länge. Hon som blir glad av att jag är glad. Skrattar för att jag skrattar och det slutar i ett skrattanfall. Den här helgen utlöste Mustasch-Frans a.k.a Jesus ett sådant. När jag hade en stor klump i halsen och inte visste om jag skulle skratta eller gråta börjar tanten prata om sin katt som ramlade ner i mulltoan och jag skrattade så jag grät. Sen berättade hon om Svea, en Grand Danois som är helt tom i huvudet. Kunde inte sluta skratta, helt ärligt. Saknar att skratta hejdlöst med henne hela dagarna. Nu ses vi ju inte så ofta, men jag får se det positivt att båda faktiskt har jobb.

I'm going to

the place where love

And feeling good don't ever cost a thing.

And the pain you feel's

a different kind of pain.


Är jag framme snart? Nu ska jag lägga ner det sista, spackla mitt stackars trötta ansikte och gå till Konsum, sen bussen. Är vi framme snart?! ÄR vi framme snaaaaaart!
Möter Karin på Sthlm C om vi lyckas vara utan förseningar, fel och sådär. Vem vet, jag kanske är i Rättvik imorgon bitti på grund av snön. Haha, SJ har alltid en ursäkt, "det är kallt" brukar dom säga. Men inte har det hindrat mig från att göra mitt jobb inte. Så skärpning, va.

Det är tungt att se sorgen, även bara i text. Sänder en tanke till din familj och dina närmaste.
Undrar hur många ljus de tände igår? Måste ha blivit väldigt många. Jag tände två ljus i mitt rum igår istället. Ett för dig och ett för dina närmaste.

Jag vet varken ut eller in idag. Så let's put on a fake smile och kasta lite saker i väggen. Peppar, peppar - ta i trä. Nu fick kroppen nog. Det är inte som att jag inte har tillräckligt i huvudet inför helgen. FAN!

Til now, I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone?


/Ting

Din blick är sorgsen

Jag vet vad du känner
Jag förstår så väl
att tankarna skrämmer .

 
Jag sitter här i ensamheten och allmänt funderar på hur mitt liv ser ut ett par månader från och med nu. Var är jag? Vad gör jag? Allt. Jag tänker för mycket när jag väl låter mig göra det. Det finns så mycket som jag inte vill ska hända men som känns så nära och då kan jag inte sova om natten. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, men det kommer väl en annan dag. Ska krypa ner med en bok som jag köpte i helgen hemma i Köping.
 
 
 
 
 
 
 
Be careful what you wish for,
'Cause you just might get it all.
You just might get it all,
And then some you don't want.

Måndag

Idag kom farmor Cop fram, även hennes tåg var sent. Men vad ska man förvänta sig? Hon kom fram till Mariefred till slut. Jag hämtade Lovisa tidigare och farmor hade precis gått innanför dörren nästan. Nåväl, så blir barnen helt galet anti-lyssna-på-sara när det är morföräldrar och farföräldrar här. Mitt tålamod har växt något otroligt där, jag pratade väldigt lugnt och berättade vad som gäller. Det gick nästan bra. Det blev bara en hel del elaka ord från Lovisas sida och sen rev de varandra rätt ordentligt. Nu ligger de i sina sänger och somnar nog strax. Jag väntar på att få se vad det är för mat i Linas Matkasse, men leveransen har inte kommit fram.
Imorgon är det dags att vara lärare på Gripsholmsskolan. Det ska bli riktigt roligt, att pröva på något nytt. Jag börjar jobba med Estelles mamma på morgonen och sen kommer det fler närmare klockan åtta. Så får vi se hur det går.
Nu tänker jag krypa ner och strunta i matkassen, jag får väl läsa imorgon vad det är för roligt.

Godnatt Sverige, ta hand om er !