There comes a time

When we heed a certain call
When the world
Must come together as one

Send them your heart
So they'll know that someone cares
So there cries for help
Will not be in vein

There are people dying

Right now
They need a helping hand.



Jag brukar inte riktigt engagera mig i miljökatastrofer. Förlåt alla, förlåt Gud och förlåt alla som behöver hjälp därute. Haiti har däremot gått rakt in i hjärtat och det riktigt svider i ögonen när man ser bilderna på förstörelsen som man inte riktigt kan förstå, är äkta. Det är verklighet. Inte vår verklighet. Deras verklighet. Deras vardag. Deras liv. Att behöva kämpa hela dagarna för att ens överleva är för mig oförståeligt. Visst att man gått hungrig någon gång, men det har aldrig gått någon riktig nöd på mig. Jag får dåligt samvete. För att på vissa ställen i världen har de det så, varenda dag utan att ha varit med om miljökatastrofer. Det bor barn på barnhem på Madagaskar som får dela säng flera stycken. De har inte madrasser i dem ens. De har ihopvikta filtar. Det som är mest ledsamt är att de flesta barnen någon gång blivit utnyttjade och de har blivit prostituerade samt misshandlade. Jag blir ledsen av att tänka på det, för det gör ju ont i hjärtat att någon människa ska behöva genomgå ett sådant liv, hur gammal, ung, elak, snäll man än är. Fan. Jag blir så upprörd. Allt man får veta när de haft jobbresor dit, det är inte okej. Det gör att man tappar den där tron på mänskligheten som man ska ha.

All den elakhet som finns, nej. Jag tycker inte om den.

En kan inte göra allt, men alla kan hjälpa till./Tink