Som
jag
omsorgs-
fullt
har
byggt,
om
du
inte
skyddar
mina
drömmar,
så
att
jag
kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet
Nu är jag helt slut. I kroppen. Ska lägga mig alldeles strax. Men först så måste jag bara få skriva av mig.
Jag förstår inte hur i hela helvetet jag kunde missa en skadad älg precis utanför dagis? Alla andra mammor, lärare och så såg den. Men jag, som kom gåendes från det hållet ser den inte? Undrar om man ska börja tänka på glasögon, för det verkar ju inte bättre. Jag vill också se när det står en älg utanför huset, tack.
Nu ska jag hämta kolakakor och äta dem tillsammans med ett glas svart vinbärssaft.
Yours always, Tinker Bell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar