onsdag 27 januari 2010

There's always gonna be


another
mountain.
I'm always
gonna
wanna
make it
move.
Always
gonna
be an
up-hill battle.
Sometimes I'm gonna have to lose.
Ain't about how fast I get there.
Ain't about what's waiting on the other side.
It's the climb.


Livet är ett enda stort 3D-pussel i form av en berg-och dalbana. Upp, ner, åt sidan och sen motsatt sida. Ibland är det något på spåret så det hoppar till och ibland spårar det ur. Oftast blir det bra igen, men ibland kraschar ekipaget man åker i och det kan få förödande konsekvenser.

Jag har alltid lyckats hålla mig borta från att krascha. Inte helt och hållet, jag har mina stunder då allt bara rinner som sand genom fingrarna hur mycket man än försöker greppa om tillvaron. Den reparerar sig själv oftast, med tiden. Ibland får jag hjälpa till, ibland hjälper ödet till.

Jag, min familj och min släkt har varit trasiga så länge jag minns det. Vilket inte är mycket jag minns, men det jag minns är oftast inte bra. Så jag har försökt den här veckan att faktiskt hitta de bra delarna med mitt liv.
Jag har pratat med en nära vän en hel del den här veckan om våra respektive liv. Jämfört vad vi gått igenom och diskuterat en hel del. Det är kul att lära sig mer om hur livet KAN vara- Än att bara veta om sitt eget.

Nu är jag för trött för att skriva, det svider i ögonen. Men det kommer mer imorgon, tror jag. Nu ska jag köpa något gott för att jag är värd det och sen ska jag lägga mig framför tvn.

Puss /Tink

Inga kommentarer: