torsdag 17 december 2009

He's the reason



for the teardrops
on my guitar.
The only thing
that keeps me
wishing on a
wishing star.
He's the song in the car I keep singing, don't know why I do

Can he tell that I can't breathe?
And there he goes, so perfectly,
The kind of flawless I wish I could be.


Jag vet helt ärligt int evad jag skulle göra utan dig, Anniz. Det finns ingen, ingen i hela världen som vet så mycket om mig som du. Läskigt nästan, haha. För jag har förmodligen glömt bort hälften som har att göra med min familj. Eller så minns jag det men har förträngt det en stund.

Idag höll vi på att blåsa bort på väg till skolan. Kallt som jag vet inte vad och blåsten är helt insane. Låter som att huset ska ramla vissa gånger.
Håller på med tvätten som mest men väntar på att sjukhuset ska ringa så jag kan beställa tider för min hud medans jag ändå är i Västerås i mellandagarna. Sen är det trettonhelgen i Rättvik och det ska bli riktigt kul att göra något annorlunda, faktiskt. Eller ja, jag är i köket. Men det ska bli kul att se det dom gör. Haha.

Ska alldeles strax städa huset och hämta barn. Jag är så trött hela dagarna när det är så mörkt. Snön lyser upp litegrann. Men på morgonen är det ju becksvart, det är mer natt då än det någonsin är typ. Man vill inte sticka ut fötterna från täcket och kännad en kalla luften. Det är inte okej. Men jag har faktiskt bara tagit ut sjukledighet nån enstaka gång. En, två .. Tre gånger. Två eftermiddagar när jag inte mådde så bra och den tredje var när jag var jättesjuk. Men vilade bara en dag, för jag vill inte ta det lugnt och bara ligga och vara seg. Då kan man ju försöka göra sig frisk med frisk luft om man kan ta sig upp. Kanske, haha. Det låter inte bra, men det kändes bra då. Jag var lite skakis när man kom in efter en halvmils promenad, men jag klarade av det. Ingen tycker om en anställd som är sjuk hela tiden. Så nu får det vara nog med det. Jag går ju inte i skolan längre. Nu är det jobb och endast jobb som gäller.

Jag är lite sugen på att plugga vidare. Men jag har inte betyg så det syns att jag kan, det är ju svårt att förklara att det inte syns där för min dåliga närvaro. Jag är ju inte precis blåst. Men jag är sugen på något grymt, även om jag vet att efter en vecka kommer jag tröttna och ge upp. så det är nog inte något man ska se mig som i framtiden - en pluggis. Aldrig varit och kommer aldrig bli.

Ska börja söka jobb till nästa höst också, förslag på var det finns är väldigt välkommet. Eftersom det inte är så välbetalt som volontär så kanske inte det är mitt förstaval. Jag är inte lika liten längre då. så jag måste växa upp och ta ett riktigt jobb. Att vara/ha varit barnflicka kommer nog vara en väldigt bra merit. För jag har stått ut med dem i nästan ett år då. Starkt gjort. Oh ja.
Jag älskar dem, men inte när vi bråkar. Det är nästan som småsyskon, även om jag har lite mer bestämmanderätt över dem.


Nu måste städningen komma igång, så jag kan äta lunch sen.
Puss och kram Sverige!

So here's


my
lifelong
wish,
my
grown up
Christmas
list.
Not for
myself
but
for a
world
in need.

No more
lives
torn apart.
That wars would never start.
And time would heal all hearts.
And everyone would have a friend.
And right would always win.
And love would never end, no.
This is my grown up Christmas list.



Sitter och försöker få de närmaste dagarna att gå ihop med varandra. Imorgon ska jag lämna, städa, tvätta, göra söta små julklappar efter bästa förmåga och packa. På fredag ska jag lämna, göra en blixtvisit i Köping, äta, träffa Karin, leta tomteluva, byta tillbaka till min jacka och förhoppningsvis mina skor beroende på vad hon tycker och vilka hon vill ha. Jag ska ge henne julklappen också och hålla tummarna för att den är omtyckt. Om hon inte är duktig och väntar till julafton. Det ska jag vara med ALLA mina julklappar.
Jag har faktiskt köpt en likadan till mig själv som till Karin. Hihi. För då slipper jag sno den ifrån henne. Ska hämta den imorn när där den väntar på Konsum inne på lagret. Mysigt att slå in julklappar ju. Om Lotta kommer ihåg att lämna min lön så jag kan hämta, förstås. För jag åker ju innan det öppnar på fredag. Så om inte annat blir jag väldigt tjurig.
Efter en timme och tjugo minuter ska jag stressa tillbaka till mariefred och hämta barnen, om inte sj bestämmer sig för att bli försenade. Då är det synd om mig. Om inte annat om morfar som får kila ut i kylan. Sen har vi hela kvällen för oss själva. Blir nog en tecknad film och pizza. Det lutar åt det hållet i alla fall.
Sen är det lördag och jag ska nog sova ganska länge, sen upp och med tåget till Rättvik. Där är Bertil. Älskade, älskade Bertil. Och på söndag är det fjärde advent. Vem vet, det kanske blir jag som får tända ljuset? Skulle få tända första tydligen, tills mina barn försov sig och skämde utmig med att klampa in i kapellet försent. Det är helt seriöst det värsta jag vet. Komma försent till något som det inte går att smyga in i.

En annan sak är om man kommer försent till nån man ska möta. Då kan man ringa och säga att jag är på väg, men jag är sen. I kapellet är det knäpptyst. Och så kommer fyra grabbar och klampar in. Nej, det är inte okej. Kom ihåg, kom i tid. Bra, då vet vi det.

Nu är jag så trött så det svider i ögonen, så jag ska krypa ner i min säng och glömma bort morgondagen en stund. Förutom kvällen. Det är ju lucia på slottet! Ellida ska vara tärna och Kajsa ska vara lucia. Mysigt! Och så är Estelle där. Min favorit i Ellidas klass. Så underbart söt liten tjej.

En av tjejerna i klassen, övergår det mitt förstånd hur mamman ens vågar släppa ut henne, utan hjälm på morgonen när det är mörkt, på en parkering med massa hål i. Utan hjälm. Hon är sex år gammal och är den enda i skolan som inte använder hjälm. Jag tror hon hade det imorse för att det är is. Men det är ju lika viktigt även om det inte är det. Så det blir jag bestört över. HJÄLM PÅ, BARN KVAR. Ja, tack.

Så mycket barn runtomkring så snart blir jag väl skengravid.


Godnatt Sverige!

tisdag 15 december 2009

Vi träffades liksom på chans


på nåt
sätt
ramla vi
in i
varann.
Och tänk
att något
jag alltid
trott,
skulle
vara
så svårt - var så lätt.

Och aldrig har kärlek drabbat mig så
Jag vet,jag är hopplöst svår ibland

Men aldrig, aldrig, att jag
tänker låta något ont
hända dig, jag håller dig hårt.
Tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid, alltid, att jag
kommer vaka över dig.
Genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar,
så du behöver aldrig mer vara rädd.


Jag fick nyss mail av Lotta. Jag har inte vågat pilla på pepparkakshust, för jag trodde att det var deras "grej". Men i mailet så skrev hon att om jag vill får jag bygga det. Lycka. Och så ska jag hämta Lovisa lite tidigare, så kan vi hämta Ellida senare när vi ska bygga snölyktor. När dom kommer in blir det en liten överraskning att vi ska dekorera ett litet pepparkakshus. Mysigt!

Jag hade tänkt vila på förmiddagen, men så fastnade jag med precis allt annat istället. Så alldeles strax ska jag kila ner och bygga ett pepparkakshus och sen ringa Ängshyddan och vara lite söt och hämta Lovisa tidigare, eftersom det var en vikarie som var sjuk eller något sånt.

Dagens middag blir köttgryta. Troligtvis hur gott som helst eftersom jag ska göra den.

Love, Tink

måndag 14 december 2009

Det är exakt


vad vi vill ha
det
luftkonditionerade
ljudet
av fart.


Lyssnar
stel
och
fastspänd
och när paniken bryter ut,
ler du svagt
och viskar till mig
"Du, du är värd att dö för"
Men mot gummi, glas & metall
betyder ett mirakel inget alls.



Idag är en tröttdag. En lugn dag och det snöar idag. Det enda jag kan tänka på långa stunder just idag, har jag märkt, är alla som lämnat oss under åren. Det är det bilden idag får stå för - dom som lever. För det som hände då var ändå inget farligt. Men jag fick en iskall rysning längs ryggraden när Jimy Jansson rusar in och säger att dom har krockat. Han nämnde inga detaljer, så jag satt bara där. Sen frågade jag var Kim är. "Han är utanför" säger Jimmy som om inget har hänt.

Sen förklarar dom att de bara har sladdat in i en snödriva. Eller ja, "bara" är väl inte ett bra ordval. Men nu var det "bara" en snödriva. Jimmy hade sönder rutan med sitt huvud och mådde väl inte så bra. Men det kunde ha varit värre. Som resterande händelser. Med respektive dödliga utgångar. Därför blev jag förvånad en sen höstkväll när Karolina skriver att hon och Johan är på väg till sjukhuset. Jag förstod ingenting. Så jag frågade och det bara råkade vara ett dödsfall. Dennis. Vad är det för slut på ett liv? Jag vet att han levde fullt ut och att han levde ett sjujävla bra liv. Men jag kan inte låta bli att tänka på vem han hade varit nu. Ett år senare. Dom andra hade ingen chans, men om dom hade röntgat ditt huvud som liten hade dom vetat. Johanna, Anders, Choke och så vidare. Bara era jävla bilar. Jag kände inte Choke, men att se sorgen och känna sin egen rivas upp är inte okej.
När vi kom hem från ett konfirmationsläger i våras hade Jesper dött.
Några månader senare släpar jag in kassar, barn och väskor i huset och försöker hinna svara i telefon men hinner inte. Ber honom ringa upp och efter en stund, medans jag håller på med maten så ringer det och så säger den "förlåt att jag måste ta det över telefon, men Richard är död" säger rösten på andra sidan.
"Död?" säger jag oförstående.
"Ja, död." får jag som svar. Mina knän blev svaga och bar liksom inte. Jag sa tack för att han ringde och mer av samtalet behöver vi inte gå in på. Ringde Jimmy för att få höra av honom att det var sant. Och sen ringde jag Anniz och Shiri. Resten av den dagen var lite av en dvala. Hemsk och grå. Jag förstod inte. Men jag tog inte ledigt heller. Jag ville inte tänka, jag ville göra något så det försvann. Men så gick det inte och sakta men säkert gick det in.

Sen dess så tycker jag inte om varken åka fort eller sladda. Men jag är inte rädd heller. Jag tycker bara inte om det. Jag är inte rädd för att dö. Det betyder inte att jag vill dö. Det betyder att det inte är något jag oroar mig för. Det enda jag oroar mig för är om jag dör före mina vänner. Jag VILL INTE att andra ska behöva gråta för min skull. Nej, usch. Jag vill skratta och ha kul. Jag vill att dom andra ska ha det också.

Fest hela dán, varje dá.

Nu ska jag kila iväg och hämta två barn på dagis respektive skola. Det ska bli jätteroligt, för idag så är det snö! Ja ja ja. Massor. Nästan. Sen kanske! Haha. Det här är inget bittert inlägg, men jag saknar mina vänner :)

So I found


a reason
to shave
my legs
each
single
morning
so I
count on
someone
friday nights
to take
me dancing
and then to church on Sundays
.



Det luktar granbarr och apelsin i hela huset. Snart lussebullar med. Ska bli gott när de är färdiga. Om de är lika duktiga som mig på det där med att baka, haha. Kan faktiskt gotta mig lite i att jag faktiskt ÄR bra på att laga mat och att baka. Recept är väl det enda som krävs på något man aldrig gjort. Det övergår mitt förstånd att vissa inte ens kan koka makaroner. Men så ska man väl inte förstå allt heller.

Idag har jag inte gjort nånting alls. Eller jo, jag bar ner julgransfoten och kulorna, glittret och så. Det sitter nästan ingenting i granen. Den är så stor och så hänger det bara nått litet på grenarna. Lite tomt sådär.
Nåväl, imorn så ska jag inte laga den där köttgrytan jag har längtat efter så mycket. Det får bli på tisdag. Så nu får jag längta lite till.

Nu ska jag nog fortsätta min tråk-söndag med att titta på tv, dricka BRAVOs tropiska juice (blivit helt galen i den. Måste ha hela tiden) och äta mina sista kinapuffar och kanske en lussebulle om man får. Jag är en gottegris, jag vet. Men oftast behöver jag inte få dåligt samvete. Det försvinner nästa gång jag går nerför trappen.

lördag 12 december 2009

Det är så det ska vara


Det är så
vi vill ha
det nu.
Det är så
det ska vara.
Som en
perfekt
och
underbar
lag.
Perfekt
och
oförstörbar
- som jag.


Bilden idag fick bli en från i somras. Hemma hos Hanna Ejderlöf skulle vi hjälpa till och fixa Ebbas nya lilla pool och när Jimmy spolade i vatten så tog jag kort. Det blev ett M. Jag hade glömt bort den bilden tills alldeles nyss när jag såg en blå bild mitt bland en massa saralitnar. En schysst bild tagen med en w890i , 3.2 megapixelkamera. Dom tycker om när det är sol ute. Då ser man till och med bilden. Helt otroligt.

Nåväl. Klockan sex imorse studsade jag upp och var med Ellida en stund, gjorde frukost och ordnade med kläder, utekläder och så vidare.
Jag hatar att komma försent. Det är en sak som är negativ med mig. Ibland. Imorse så gick det sakta (tyckte jag) och Lovisa kom inte upp förrän tjugo över sex. Vi skulle satsa på att åka halv. Tjugo i kom vi iväg och Lotta var förundrad över att hon fick sitta på en stol. Jag filmade hela Lovisas luciatåg. Tryckte på fel knapp så det inte sparades. Blev sur ch grinig. Åt en skinkmacka med senap på och så åkte jag med ner till Gripsholm och fortsatte därifrån till Gripsnäs med Ellida och väckte Mirre på vägen.
Effektiv morgon måste jag säga. Älskart.

Fortsatte dagen med att slockna som ett litet ljus till "efter tio" på tv4. Rekommenderas för alla som somnar bättre av tråkig tv. Efterrätten de åt såg god ut dock. Man kanske borde satsa på nobelmiddagen i framtiden? Och ha fula kläder. Det är ju bara dom som de visar. Och Michelle Obama. Vad de nu sa om dräkten. Det var då jag somnade.
Studsade ner till Lotta som satt och arbetade på samma resepapper som innan jag somnade. Frågade om jag kunde börja städa fastän hon jobbade och det fick jag. En och en halv timme senare låter det konstigt från nedervåningen. "Är det din eller min mobil?" frågade jag Lotta och hon sa att det var min. Den hade bytt ringsignal helt själv. Tummen upp på det. Då behöver jag inte oroa mig i framtiden om jag inte minns hur man gör.
Har städat järnet i två timmar. Svettig och jävlig, dock luktar jag mest ajax. Luggen rakt upp där virveln är, osminkad, lila linne som satt snett, smutsiga byxor och en blöt disktrasa i knät. Hett värre. Måste ge det tio toast i äcklighet. Duktighet också. För jag var duktig!
Stressade och flåsade som en annan ko och hade precis tryckt ner mössan på huvet och var på väg ut genom dörren för min halvmilsrunda. "Ska du ut?" utbrister Lotta. Och jag fastnade lite. "Ska DU hämta barnen?" sa jag och såg förmodligen iq-befriad ut. "Ja man får väl passa på när man väl är hemma" sa hon och då sa jag "nej men DÅ ska jag inte ut" plockade in mössan, hängde in jackan lite sött och studsade uppför trappan till datorn och här sitter jag nu.

Väntar på mat. Det luktar konstigt nerifrån. Så vi får väl se vilken maträtt hon valt ur Linas matkasse.
Linas matkasse, är en matleverans med fem maträtter som man får hem till dörren. Allt färdigt och ihoplockat i prydliga påsar. Frysvaror för sig, kylvaror för sig och grönsaker/rotfrukter för sig. Hur bra som helst. Bara att plocka ut och börja laga den dagen det står på menyn. Rekommenderas starkt. Kanske inte favoritmaten som står där, men man slipper slösa tid i överfulla mataffärer dom tider då det är fullt (barnfamiljstider).

Idolfinalen ikväll folks. Ingen jag ville se där, men det går nog att kolla på. Bra låtar ska det vara. Puss på det och kärlek på att om 13 dagar är det julafton.

Yours truly / Tinker Bell

torsdag 12 november 2009

Numer är det slut med att skriva sanning och ärlighet här.

Som alla andra ska jag ljuga och skriva om solskensdagar så söta att man fastnar i hubba bubba när man går ut. Det kanske är mer uppskattat med lögner i vår underbara värld. För ens egen uppfattning går ju bara inte så länge det inte har blivit godkänt utan fel ordval för vissa människor.

Ingen är utan fel, men nu försvinner nog faktiskt jag ifrån den här bloggen.
Allt som ni har klagat på är borta så var snälla och lägg ner :)

Puss på det och hejdå blogspot!

When the night wont fall

And the sun wont rise
I'll be right there
Just close your eyes

Love just is
Whatever it may be



Idag gjorde jag en fet tabbe. Jag skulle skicka ett sms till Henrik PERSON, vilket blev sänt till Henrik PETTERSSON. Det var ju lite skämmigt :) men kom över det fort. Bra. Ska INTE hända igen, haha. Sånt vill vi inte ha.

Jag hämtade barnen idag, älskar regn. Det gick bra, flåsade som en flodhäst större delen. På väg till Ängshyddan pratade jag med Jånas i telefon och flåsade lite på han med.
Kom fram till skolan och barnen var långt åt helvete i Hjorthagen. JÄTTEglad blev jag då. Skrek "fittskola" högt och tydligt. Inte riktigt min stil, men idag så kom det en svordom ur min lilla mun. Grattis, tacktack.

Så blev en sväng åt ena hållet för att komma runt till en grind, sen in i hjorthagen, hämta Ellida och gå tillbaka till skolan och sen tillbaka samma väg igen och hem. Brukar komma hem runt 15.40 , men idag blev det halv fem. SÅ glad var jag. Blandade ett glas saft till två trötta barn som bråkade och sen ga jag helhjärtat upp och halvsov i en fåtölj.

NU är jag äckligt trött. Så får bli ett bad imorgon på dagen istället.

Kom hit nu Karin så jag inte är så ensam !

onsdag 11 november 2009

I want your loving


I want your revenge
You and me could write a bad romance
I want your loving
All your lovers revenge
You and me could write a bad romance

I want your horror
I want your design
Cause you're a criminal
As long as you're mine



Jag är sjuk :) men jag måste bli frisk nu. Det här är åt helvete :) vill inte sitta och snora när/om vi träffar familjen i Älvsjö.
Hoppas dom är så snälla att de kommer till Stockholm C så vi slipper irra runt med pendeltåg eller tunnelbana = inte okej.

Karin kommer hit på fredag alltså, så ska vi ha tjejkväll med barnen medans föräldrarna är på nå fest med föräldrarna från Ängshyddan.

Lördag = en stund i Stockholm. Sen blire nog lugnt :) man kanske till och med hinner hem till middagen. Haha, så man får lagad middag till sig, för en gångs skull.



Idag har jag sovit större delen av dagen, helt underbart. Nu ska jag gå och handla mig något att äta och något att dricka :) ont i halsen kräver kolsyra.
Saknar er därhemma och den 27:de blir det lunch på Culinaren och sen vill jag ha fest! Massa fest :) nu är det lite väl längesen. Drack bara tre cider när jag var hos Sia. Men så hade jag inte överdrivet roligt heller.

Dags för mat och Alvedon ! PUSS

måndag 9 november 2009

"Du är ju känd för att vilja ta andras killar och bete dig på riktigt fel sätt mot dom som är upptagna.. det är ju det folk ser dig som."

Skrev Maria Eriksson som kommentar till min blogg.

Måste bara säga att

1. NEJ, jag VILL INTE ha era pojkvänner.
2. NEJ, jag VILL INTE ha era pojkvänner.
3. JAG VILL INTE HA ERA POJKVÄNNER.

Jag har aldrig velat ha dom. Inte ens försökt.
Så nu tycker jag att det räcker :)

fredag 6 november 2009

Even when I cross the line


it's like
a lie
I've told
a thousand
times

I don't
wanna dream
about,
all
the things
that never were



Idag är jag om något ännu sjukare. Imorgon ska monstren till dagis och skola. Jag bryr miginte om vilket. Dom är friska och kan dom ha andra världskriget i nio timmar av tio så kan dom nog ha det på en annan plats än där jag är. Jag orkar seriöst inte med dom en hel dag till. Lovisa började gråta för att jag bad henne hämta ett hårspänne innan hon satte sig vid matbordet? När jag råkade spilla lite yoghurt på hennes tröja i mitt försök att klämma ut lite yoghurt. När jag skulle torka bort det grät hon igen och så vidare. Det slutar inte! Det går mig på nerverna.

Och allt som finns i frysen ÄR älgkött. Massor och mycket med älgkött. Och örter längst upp. Yey!

Ska gå ner och vara med monstren en stund till+ ett par alvedon. Självdör snart av Lovisas konstanta skrik som skär genom huvudet.

Idag är inte min bästa dag om ni bille veta. BAJS.

torsdag 5 november 2009

Breath you out


breath you in



My heart
will be
unbroken,
it will open up
For everyone
but you

Even when I
cross the line,
it's like
a lie
I've told
a thousand times

I don't wanna dream about, all the things that never were
I'll get it all figured out, when I'm out from under



Dagen är äntligen över efter ett par matcher mot Lovisa i ta-medicin-utan-att-spotta-ut-det. Underbart roligt och att höra henne skrika är som skönsång för öronen och tårarna sprutade som ett vackert vattenfall.
Nej, raka motsatsen var det. Hon ville rent ut sagt inte ha medicin om inte morfar gav henne den.

Nu ska jag faktiskt äta en glass och ta en alvedon själv. Helt slut efter idag. Dom är nästan jävligare när dom är pigga. Eller ja, hon. Inte den äldre. Hon har varit en liten ängel som faktiskt lyssnar och hon har målat så fint i sin mandalas-bok. Myspys så det skriker om det :)
Och Karin, hon undrar varför Christofer är dum, haha! Så du vet :D

Jag tänker på dig rätt ofta. För jag saknar nog mest att jag hade någon att prata ur mig med på kvällen. Önskar att det började om. Miss that. Någon gång kanske det händer att jag får ett sms där det står "Vaken?" Och sen ringringer det :)

I try to put it in the past, hold on to myself
And don't look back.
It's like a lie I've told a thousand times


PUSS Tinker Bell



(Och btw, det är INTE Britneys version av Out from under :) det är Joanna. Bratz-filmens soundtrack, haha.)

onsdag 4 november 2009

Oh, yes !

Underbart att höra på morgonen att Lovisa också är sjuk. Yey! Så nu blir det arbete 10 timmar om dagen istället för totalt 25 i veckan som jag har betalt för.

Med tanke på hur (inte) lätt det är att ge Lovisa medicin borde både jag och morfar vara miljonärer nu om man fick en tia för varje försök. Skulle inte klaga :) hoppas Daniel kommer hem så Lotta inte behöver lägga dem själv ikväll bara.

Nu är det bara föräldrarna kvar som ska vara sjuka, sen är vi det allihop! Kom och hälsa på vettja ;)

lördag 31 oktober 2009

Köping

Man ser rökpelarna från industrierna och ser staden . Myspys värre :) kom hem till Karin och sen kilade vi ner på stan och träffade Mickis, Markku och Jimmy. Ingen Molly, hon är i Västerås med en del av familjen Blom.

Ska äta med Karin när hon börjar jobba och sen så somnar jag nog rätt tidigt. Ska tillbringa min lördag med Jacob och barnen verkar det som, kan vara bra.

Puss på det :)

onsdag 28 oktober 2009

Just freak out


let it go.





Försvinner lite från Mariefred och gömmer mig för resterande omvärld till fredag. Mobilen är med så klart. Hör av er :) Köping på fredag tills söndag. Puss på det och vet ni vad? Jag mår bra. Du är borta äntligen :)

måndag 26 oktober 2009

Don't speak


I can't
believe,
this is here,
happening.
Our situation,
isn't right.
Get real
who your
playing with,
I never thought
he'd be like this.


Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Allt blir inte som man vill och man får inte alltid som man vill. Fast jag är ganska van att få som jag själv vill, oftast. Jag har försökt att låta bli det, men det kommer av sig självt.
Jag vill bara ha en. En enda. Men fan, nu gick det inte och jag får faktiskt ta det. Men som jag önskar att du inte var med någon annan just nu. Det är väl naturligt, men det känns som att det är fel av mig att tänka så. För jag vill dig väl. Men inte så väl. Haha. När jag såg att du bara hade gillat hennes status mådde jag illa. Så jag kanske inte vill dig SÅ väl trots allt.
Om du bara kunde höra av dig och förstå mig!

Sitter och tänker över min helg. Den var alltigenom bra förutom en del av torsdagen. Men vi gjorde en vända till Västerås jag och Karin och träffade Viktor och Amanda så jag fick tankarna på annat. Underbara vänskap. Vad skulle man göra utan sina vänner? Mina är så viktiga. Allihopa. Ni är guld :)

Fredagen var kaos, haha. Men det blev god mat på Culinaren och träffade mina gamla lärare. Det var riktigt mysigt! Så god mat där, varje gång. Slår aldrig fel!


Vi tar det från början !

FREDAG

Först skrev jag till Johan och frågade om de skulle hämta mig eller om jag skulle komma över till honom, men fick som svar att vår chaufför Anton Norman tydligen skulle ha samhällstjänst så vi fick leta reda på en ny och vips så ställde Robert upp :) underbart. Så kom vi iväg. Och notera att i bilen var det VÄLDIGT roligt. Sen blev det bilkö, en väldigt lång sådan. Sen fick vi en lite bristande vägbeskrivning åt fel håll. Vi råkade hamna i vägen för en poliseskort medans vi bönder såg allmänt vilsna ut och dom bara viftade och sa att vi skulle flytta oss. Vi stannade vid en MACK och bad om hjälp med vägen. Vi åkte iväg utan en tanke på att tanka och så fick vi såklart soppatorsk mitt på bron vid enskedehallen och ingen av de fyrtio polisbilar som var ute kunde hjälpa oss enligt han i telefon. Först gick två av oss, men de vände. Då gick nästa två och så gick de alla fyra. Jag och John var kvar, självklart. Lämna den som är höjdrädd! De fick en noga anvisning att nästa mack är 300 meter åt "det där hållet" men enligt dem och enligt den tid det tog för dem att gå var det allt annat än 300 meter. Jag stod och såg dum ut, för det kändes värre att sitta inne i bilen som gungade hejvilt.
Pojkarna kom tillbaka efter att två bilar hade tutat och två bilar hade stannat. Vi kom ibäg och sen åkte vi långt åt helvete innan vi var framme hos Sia :) men vi kom fram! Riktigt kul att se dig igen. Var ett bra tag sen.

Vägen hem var ett helt äventyr även det. Vi svängde av till Västerås och jag var så trött och sur så det var nå helt otroligt. Så kom vi fram och då kilar Ida Sandell och hennes kompis runt i trosor mitt i natten när det är i det närmaste minusgrader. Gulligt? Nej. Hoppas dom inte glömmer byxor på väg till skolan också.

Jag somnade rätt gott den natten. Jag var trött!

Lördagen blev det att tillbringa eftermiddagen med älskade Andreas Thornadtsson :) ingen är en sån humörhöjare som du. Beviset på att man kan vara vän med sina gamla pojkvänner eller vad man ska säga. Haha. Du är bäst. Vi tog en sväng till Malmön och fågeltornet, men jag fegade ur halvvägs som vanligt haha. Sen garaget och Scheele för att hämta biljetter. Kicki trodde att jag också skulle dit men icke sa nicke. Det orkades inte, Karin stannade hemma från Arboga så vi köpte massa gott och kollade lite slött på körslaget. Team Ola och Team Amy :) underbart.
Strax efter tog jag bort ditt nummer. För det kliar i fingrarna att höra av sig. Jag försöker, men det är inte lätt. Inte när det inte är frivilligt helt från min sida.

Nu blir det lite 90210 och så, sen är det nog snart eftermiddag. Puss!



You're always ready to give up and never turn around.
Just watch me walk away without a fight.
How I'd wish you'd call me and tell me you've changed your mind.

måndag 19 oktober 2009

Weekend's over.


Sorry, but I have to move on and leave you behind.

Jag riktigt längtar till torsdag. Samtidigt som jag verkligen inte vill hem alls. Vill inte hämta blommorna, inte välja kläder och jag vill inte säga hejdå. Men kvällen blir ju bra, eftersom jag kan kika ner på Oasen innan det är dags för min massage. Välbehövligt. Jag vet inte vad jag ska göra mer av min helg. Pratade med Patrik om utgång i Köping på lördagen eller om vi bara ska sitta hemma hos han och dricka och ha det mys med folket. Hur som helst så ska jag klara det här :)
Strax dags att hämta flickorna och så. Puss på det.


Gammal bild bjuder jag på. Skrattfest vare här idag!

fredag 16 oktober 2009

Att vakna med ett leende.

Det var riktigt längesen jag vaknade med ett leende. Men mysigare dröm får man leta efter. Att sen logga in på facebook och se ändrade relationsstatusar här och var är bara ett extra plus i vardagen. Myspys i höstmörkret. Och de är så värda det! Lyckan är viktig och jag blir bara rent lycklig av att veta att andra är just lyckliga :D

Älska leenden, skratt och myspys. Nu är det fredag, jag ska snart åka tåg och sen är det fredagsmys i Rättvik. ( a.k.a jobba )

Bara du förstör mina tankegångar :) men det är välkommet, egentligen.

Puss på det här men inte det där.

Jag får


pani-i-i-i-ik!


Haha, jag måste erkänna att jag är den värsta godisråttan i Sveriges historia, troligtvis. Jag såg den här bilden och höll på att börja kila bort till Ica för att äta en kexchoklad?! Självdisciplin x 0 och jag vill vill vill ha en kexchoklad. Men idag ska jag vara duktig. Åt inte ens av sockerkakan som jag bakade med barnen efter att jag hämtade upp Ellida på truppgymnastiken. Myspys att hon börjat med det. Så duktig liten tjej.


Dags att packa färdigt och kanska färga utväxten om jag tar mig orken. Skulle vara bra, har väntat väldigt mycket för länge med det. Så puss på det och så hörs vi på söndag! Ska ha den värsta träningsvärken på åratal. Men fan va värt det att dansa ett par timmar i sträck!

Miooo ;)

torsdag 15 oktober 2009

1, 2, 3


Not only you and me
Got one eighty degrees
And I'm caught in between
Countin'

Babe, pick a night
To come out and play
If it's alright
What do you say?

Are - you in
Livin' in sin
is the new thing

Are you in?
I am countin'!



Haha! Äntligen. Nya singeln från Britney på Spotify. Lyckan blandad med Melissas nya skiva kan inte beskrivas. Jag har tvättat och då återstår bara lite städning och att färga håret. Myspys. Hämta barn också, man vafan. Inget jag inte gjort förr.
Robins körning blev inte av så ingen lunch, fick jag veta när jag vaknade klockan 8 imorse. Men men!
Måste packa idag också. Inget överdrivet denna helg dock, haha. Det som väger mest är väl Puma skorna och schampoot. Så man slipper släpa mellan tågen och när man kommer fram. Mini kommer inte förrän efter 18 och Anna i köket har tydligen våra smeknamn i gott minne fick man höra, hahaha. Kakan och Pipen. Oh yes.

Tänker unna mig själv mat från grillen idag, är värd det. Ska köpa frukt också, samt lite grejs så vi kan baka.
Undrar var han osm satte ihop cykeln har ställt den btw, börjar fundera! Haha.
Lämnar Mariefred imorn 09.42. Pusspå det och yey för tågresa. Det gör mig alltid hungrig!


Inte riktigt vad jag skulle önska allra helst. Hatar tystnaden och att du troligtvis är med någon annan.


I see you. And I just wanna dance with you ;)

fredag 9 oktober 2009

I was waiting


for so long.
for a miracle,
to come.

but I was waiting for you.

Where there was weakness,
I found my strength.
All in the eyes of a boy.



Nu sitter jag här igen. Jag är så trött att jag knappt orkar stå, så helgen är efterlängtad. Jag måste börja städa, men jag vill inte. Jag vill helt ärligt lägga mig ner på golvet i Köpings Kyrka och gråta. Böla rentav. Jag har hemlängtan och längtan efter närhet till alla dom som jag älskar här i livet.
Jag har Rättvikslängtan också. Alla däruppe som är så underbara. Vad jag saknar er! Mest Jimmy som alltid var så snäll och åt Sura Björnar hela tiden. Vill ha nästa sommar så jag får se er igen. Sakna sakna sakna.

Jag måste städa, gå och handla och komma ihåg att det måste inhandlas tops. Det är så irriterande när det kliar i öronen och varje gång inse att det finns knappt tops kvar i min lilla väska. Mycket småsaker irriterar mig just nu, men jag är nog mest trött. Behöver vila och sova ut. Tänka och ta mig igenom det här. Såhär kan jag inte hålla på.

"screaming every step, just stay here"
Jag har inte många ord för allt som pågår runt mig. Innan telefonen ringde i måndags hade jag nästan bestämt mig hur jag ville ha allt i mitt liv. Jag var bestämd och allt skulle gå bra. Sen brakar murarna och sen så bara liksom försvinner isen under fötterna och man sjunker ner IGEN. Fan, fan, FAN! För det här.
Ge mig 2007 och inte ett jävla bekymmer i världen, ja tack. Det gjorde ont när bubblan sprack, men hellre vara lycklig och ovetande än att veta och inte kunna göra ett jävla piss åt det.
JA, idag är jag bitter. Säg vad fan ni vill. Men jag är inte glad och jag är inte lycklig. Jag är inte nöjd med hur jag har det och jag vill så mycket mer med mitt liv.

Nu ska jag städa så jag får helg, fuck resten och om två veckor kommer jag hem. Till en begravning och inget annat.
Önskar det fanns mer som väntade hemma.

Rakt, ärligt och tjurigt /Tink.

tisdag 6 oktober 2009

I can honestly say


you've been on my mind,
since I woke up today.
I look at your photograph
all the time
these memories
come back to life
and I
don't mind.

And through my tears,
I picked up the phone,
and then put it down.
'Cause I know I'm wasting my time.




Många kommer sakna Richard Sörensen, tidigare Ohlsson. Inte bara jag. Han berörde på många. På både trevliga och otrevliga sätt.
Jag kommer att minnas honom som den jag alltid kunde prata med om saker ingen annan än vi förstod. Möjligen Simon. Men annars bara vi. Slänga ur oss galla till dem som inte hjälpte oss. För du ville ha det bättre. Du försökte verkligen. Att dom inte såg annat än det som stod i registret och sen vände ryggen mot dig när du fyllde arton är förvånansvärt för mig. Det gör/gjorde mig upprörd. Fuck soc. FUCK soc säger jag bara. Har aldrig litat på dem som jobbar där och kommer aldrig göra.

Det som har hänt, stör mina tankegångar så oändligt. För nånstans på vägen så lovade vi att aldrig lämna varandra. Du bröt aldrig ett löfte du gett mig. Jag klandrar dig lite för att du lämnat mig för en plats i himlen, för det är tomt utan dig nu. Något hade vi kunnat klura ut. Du skulle komma hit, fast till Kumlabunkern. Du sa att jag skulle sova där så jag slapp vara ensam i Mariefred, hahaha. Men jag tror att det var mer för din skull om jag ska vara ärlig. För jag vill då inte byta huset mot ett fängelse, haha. Men jag skulle byta huset mot att få dig tillbaka och att du skulle få en ny chans. Hade jag varit hemma hade jag jagat dig med stekpannan om jag hade vetat att du skulle försvinna. Vilket jävla slagsmål det skulle bli, för fan i helvete, vad arg jag är. Samtidigt som jag är ledsen, för jag vill veta vad som hände. Du kämpade hårdare än någon av oss. Du behövde hjälpen och fick den inte. Du gav inte upp. Så vad hände? Du måste ge mig svar. Jag har tusen frågor. Och ett slagsmål som väntar när vi ses. Banka skiten ur dig och skrika och gorma så du förstår hur ont det gjorde när jag hörde ditt namn i samma mening som död. Samtidigt som du gärna får slå tillbaka och visa hur ont det gjorde när du var vid liv.

Min fina underbara Richard. Hur ska jag kunna plocka fram Behringern och ha ett disco utan att brista i tårar eller skratt med tanken av dig på dansgolvet i något som ser ut som en juckande hund och en spasmisk gubbe? Eller någonsin kanske fortsätta med Lyser&Låter. Du är ju inte där och hjälper mig bära och mobbar mig för att jag bara kan bära de minsta högtalarna.

Jag kan fortsätta i oändlighet med saker som får mig att minnas dig. Men jag orkar inte skriva det, än mindre vill jag minnas det just nu. Idag vill jag bara koppla bort det här, även om det inte går.
Jag saknar dig som fan, hjärtat. Jag finns fortfarande här, men inte du. Jag lovar dig att jag ska aldrig ge upp. För jag vet att du också hade lackat ur precis som jag gjorde nu.
Jag älskar dig och saknar dig. /SaraLiten


So tell me about the rumours
Are they only rumours?
Are they only lies?





"Jag var faktiskt inte full"
citat: Richard Sörensen.





"Jimmy försöker förstå hur jag kan ha blivit så FET på bara några månader"
citat: Richard Sörensen.

tisdag 29 september 2009

Din blick


är sorgsen.
Jag vet
vad du känner,
jag förstår så väl.
Att tankarna skrämmer.

Och jag har aldrig tur
i spel,
men om jag blir kär
i dig,
så ber jag dig.

Att du tar det lugnt med mig.



Jag vet att jag envänder det för ofta och jag vet inte varför jag gör det. För oftast har jag svar på allt men väljer ändå att säga det. "Jag vet inte" gör det så lätt att slippa en diskussion eller att tänka på något man inte vill tänka på, svara på eller bara slippa något överhuvudtaget.

Och just nu, idag, ikväll. Så vet jag inte alls.

Det var så skönt att vara hemma, så skönt. Även om jag är mer stressad hemma än här, hemma-borta i Mariefred.

Här är allt neutralt, jag behöver inte prata om mig själv eller blotta min själ för någon eller se någon jag inte vill se den. Bara vara den som ingen vet vem hon är, som ingen frågar om eller tror de vet något om. Jag önskar att allt var lika lätt som att tänka "jag ger henne en chans innan jag dömer henne efter vad alla andra säger"

Det skulle vara skönt för en stund. För idag när jag kom hem till Jimmy så satt en där som Pathrik berättat anser att jag är äcklig. Men jag visste inte att det var hon förrän jag frågade Jimmys mamma om hon som satt därute heter Emmy eller inte. Jag tycker inte om sånt.
Jag vill få en chans att vara mig själv innan ni drar mig över den kanten.

Hursomhelst var helgen helt okej, altogether. Flickan som lekte med elden var rätt okej. Nu är det Idol och sömn. Ingenting annat. Är bara så fruktansvärt trött i hela kroppen. Godnatt sen.
/Tink.

"det finns nått hos dig som gör mig svag
Och du är så långt från det jag ville ha
åtminstone trodde jag"

onsdag 23 september 2009

You and I




both loved
what you and I spoke of
and others just read of
and if you could see me now
well I'm almost finally
finally out of words





Jag sitter och fryser, haha. Illa att sitta i strålande sol och frysa. Men sån är jag, antar jag. Men värmen steg rätt snabbt när man startade Spotify och märker att alla favoritlåtar är borta (?) man blir smått arg. Men det jämnades snart ut med hjälp av Promoes nya album. Kärlek på det, så nu är jag en massa glad och har Karin i telefon. Laddar inför helgen och hoppas att allt går som det ska, jämfört med förrförra helgen som blev uppskjuten i oändlighet och nu på fredag SKA jag med tåget 19.09 i ny frisyr och vara i Köping 21.31 med några minuters marginal. Sen Donken med Karin som ska möta mig på tåget. JAG SKA vara i tid, tack på förhand både SJ och familjen. För nu vill jag slippa stress. Får magsår av det nuvarande telefonsamtalet, så måste sluta skriva. PUSS

söndag 20 september 2009

Kärlek


vid första textraden.
Jag är kär i Simon Norrsveden.
Lika hopplöst förälskad
som ett barn älskar pannkakor.
Musiken är äkta känslor.
Håkan H, du får nog faktiskt slänga dig i väggen.

Jag är kär.



jag nickar och håller med.
tänker "google" .
som svar på allt han sa.

lördag 19 september 2009

Jag sitter och drömmer mig bort för tillfället. Tänk att vara riktigt dirty rich? Köpa det man vill ha och så vidare. JAG VILL. Men then again, vem vill inte?

http://www2.skandiamaklarna.se/bilder.aspx?guid=3B14CV1E1946ENH4&typ=CMVilla&type=all

Ge mig och vi är gifta , haha . ( Not. Men jag vill ha det ! )

torsdag 17 september 2009

Du får inte


andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger




Det är ingen hit att somna med mobilen i handen. Man vaknar när man får sms, haha. Men är det en vän så är det väl bara bra att man vaknar? Man kan inte ta igen sömn, men man kan inte ta igen vänskap heller. Då får sömnen vänta ibland.
Det gör ont i mig att veta att du är ledsen och olycklig. Jag förstår inte hur man kan vilja vara kvar i något som får en att må så dåligt hela tiden. Det är ofattbart att man hellre mår dåligt i ett förhållande än går vidare. Kärlek till någon är inte svartsjuka, att bråka eller att begära att man ska äga den andra i princip, total kontroll och att veta att den andra inte ens tittar på andra. Det är INTE okej.

Killar stannar hellre kvar hos en tjej som beter sig som ( i närmaste jämförelse ) en häxa än en som behandlar er bra och inte klagar konstant på det ni gör. Att ni gör något för mycket eller att ni kollar för mycket åt höger. Skillnaden på hälsosam svartsjuka och dålig svartsjuka är hårfin. Men snälla, tänk efter. Alla som läser. Jag frågade en vän varför killar hellre stannar hos någon som behandlar dem som skit. "För man vet att dom bryr sig om en då" blev svaret. Måste man vara arg och jobbig för att visa att man bryr sig?
Är det så mycket begärt att man bara vill vara lycklig med någon och ha det bra. Måste man fucka ur och bli en bitch för att ni ska tro en närman säger att man bryr sig? Nej. It makes no sense för mig, inte alls. Jag blir ledsen och upprörd. för det gäller inte bara det manliga könet. Även de med samma kön som mig stannar också hellre hos dem som behandlar dem som skräp. Men you know what? Det är inte jag.

Det är liksom inte okej att behandla en annan människa med annat än respekt. Kan inte bara alla ta hand om sina respektive, vänner och familj? Det skulle bli en så mycket trevligare värld att leva i. För oss alla.

Älska mer, hata mindre.
Yours truly, Tinker Bell



Mitt liv är mitt
Jag vill gå min egen väg
Inte leva någon annans dröm
Snälla lämna mig ifred

Måste jag säga det du redan vet?
Att mitt liv är mitt
.

onsdag 16 september 2009

Årets ständiga problem


Varje vinter, så köper jag en antingen för stor, lite för liten eller en jacka som jag inte tycker om bara.
Inför den här vintern har jag faktiskt kollat efter en jacka som jag tycker om. Och den på bilden är en av dem. Men jag är rädd att den kanske är för tunn. Man kan alltid ha en extra tröja, men vem orkar bylsa på sig? Det blir bara jobbigt att röra sig. Så ska man fläska på med en Canada Goose på en gång, eller ska jag ta det lilla söta alternativet så jag inte ser ut som en michelingubbe?

Ge mig tips på jackor !

Moi, je sais pas jouer.


Je ne suis pas les autres.



Jag tröttnar aldrig på låten. Det vackra, utomordentliga poetiska språket och orden. Orden vars betydelse kan böjas så till den milda grad att du inte ens är kvar i texten. Det bara är, vackert. Lars Hammar kan sin sak, helt klart. Eftersom det var han som introducerade oss till detta stycke och fick oss att sitta och översätta och sjunga till förbannelse. Men fan så bra är den.
Min dag har varit en väldigt bra dag, med städning och rengöring av fönster. Sommarvärmen håller i sig och så fick jag socialt sällskap i telefon av både Karin och Fischer tidigare. Jag saknar er båda två. Är SÅ mycket roligare att umgås face to face med er. Telefon är inte min grej, det är tråk att inte se personen när man talar. Typ ligga ute i gräset eller sitta vid soltrappan och mysa med en latte Nutella i handen. ALDRIG fel.

Ska släcka i huset och sen kila upp till mig, mysa ner mig i sängen och invänta nästa samtal från hemstaden.
Upp imorn och dammsuga har jag lovat mig själv, för det behövs. Sen får vi väl hoppas att det inte bara är jag imorgon. Och att Daniel mår bättre. Så inte Lotta behöver ha barnen själv. Ska bli mysigt med liv och rörelse igen.

Ring snart, hörru ;)
Yours always. Love , Tink



Je me changerai en or pour que tu m'aimes encore.

tisdag 15 september 2009

Raisonnable


et nouveau
ces't ainsi par ici





Celine Dion stal munnen ur orden på mig, haha. Förlåt, jag vet att det ska vara orden ur munnen. Men måste låta mitt lilla fel stå kvar, för jag kan göra fel även jag när jag skriver. Jobbigt att erkänna, MEN jag kan inte alltid stava till allt och kan inte alla ordförklaringar i huvudet haha. Pluggar på distans i telefonen lite ibland med Jonas Fischer som berättar om allignomer(jonas säger allofoner, inte lika sött) och nå monster i olika former. Det är ljud som vi gör när vi pratar! Så de så. INTE morfer. Monster! Haha. Jag kommer bara att tänka på den där lilla rosa saken i Skattkammarplaneten, Morf. Som kan bli en massa saker. Vet ni vilken jag menar?
Jaja, idag har varit bra. Vi bakade, men degen var borta när jag kom tillbaka till köket(?) har ingen aning var den tog vägen. MEN det var lite klet i ansiktet på barnen så dom proppade nog i sig det där ganska fort. Haha.
Fanny kom och lekte en stund men sen var det dags för oss att ta oss till mormor Lisbeth och morfar Mats för en pannkaksmiddag. Finklänningar på och Billabong luvtröjor. Kan inte bli bättre. Så kilade vi alla 300 meter och så vart de mys med Bamsefilm efter att de ätit och duschat. Mitt lilla knyte Lovisa myste medmig och hennes handduk en sväng. Vi sjöng lite och sen flög vi upp till övervåningen för att se Bamse och draken. Läskigt värre, måste säga att man har INTE växt ifrån det där. Haha.
Sen blev jag så trött att jag gick hem till huset och så var tyst här, igen. Det är lite tråkigt. Men skönt att få lite plats för sig själv ibland faktiskt.
Lyssnar på Eva Cassidy och ska strax kolla på lite mer Grey's Anatomy. Det är starkt beroendeframkallande. Men så är jag ju som jag är. Hoppas alla får en lika bra kväll som jag! Även om min spenderas ensam så mår jag bra. För jag är bra. Och ni borde tänka lite så om er själva därute också! Alla är vackra på något vis.

PUSS , Tinker Bell.

måndag 14 september 2009

Good things


in life are hard to find.
We'll blow it away,
Blow it away.

It's still just you
on the inside.




Jag försökte ta Camilla Läckbergs råd om att sätta sig ner och bara skriva, inte bara sitta ner och sen ge upp när det inte kommer ut något alls. Men fan, jag har ju inte tid att sitta här hela dagen. Tråkigt nog. För jag skulle vilja sitta och tänka en stund. Eller ja, några timmar i alla fall.
Jag är hemma i Mariefred, igen. Skönt, på ett sätt. Eftersom det här är "hemma" nu. Och det var skönt att gå in på gården och sen upp till sin egen säng och mysa ner sig med den där varma känslan i magen som man kan få ibland. Hade en bra helg. Började i stress och kurragömma med Åsa och barnen. Lördagen blev ännu mer stress, men till slut kom jag iväg och satt på tåget hem till Köping.
Karin och hennes mams hämtade mig i Kungsör och vi åkte hem och jag gjorde lunch åt oss. Sen Ögir och Sibel, efteråt kilade vi förbi Rixvideo och sen hem. jag hämtade dock bara min väska och vandrade vidare. Men träffade massa folk på vägen, haha. Det var skoj. Inte sett någon av de välkända ansiktena på väldigt länge.
Till slut kom jag fram, det blev mys och Ice Age 3 IGEN, haha. Börjar kunna den lite för väl nu. Söndagen bjöd på Seven Pounds. Fan vad jobbig film att se, helt seriöst. Det var verkligen utmattande att se. Men ett vackert budskap. Man överväger ju att bli donator när man ser sånt. Det är ju faktiskt inte något man behöver själv när man väl passerat det stadiet att man inte lever mer.


Men men, nog skrivet. Jag fick precis hem mer Grey's avsnitt och jag hinner ett innan jag måste hämta barnen.

PUSS , Tink

fredag 11 september 2009

Dance with me


Dance with me
Put your hands on me.

There's only one place I gotta be
With music allover me
Now, where the hell's my freakin song?

Baby, there's heartache on the dancefloor






Idag, är en bra dag. PUSS!

Jag har hittat frisyren jag vill ha !



Jag ska ska ska ha . Fast lite längre :)

torsdag 3 september 2009

Give me a song



I promise I can sing every word
and we can have the whole world
singing tonight

play your song
for love
mr. Piano Man



En lögn är en oriktig utsaga som uttalas såsom varande sann, med avsikt att få dem som tar del av utsagan att anta dess riktighet trots att den som uttalar den vet att den är osann.

be careful what you wish for.

Jag lovar att jag tar inte emot din skit.

lördag 29 augusti 2009

Hela livet ryms

i just denna stund.


Jag blir glad för de små sakerna. Idag, fick jag ett mail om att Hammarström and Mark har släppt sin nya singel. Jag fick ett till mail av någon som jag tittat på SÅ många gånger som jag aldrig skulle våga prata med, han är för snygg för mig. Helt ärligt! Han ÄR FÖR snygg för mig. Galet! Ihh, jag blir så glad. Känner mig som en femåring typ.

Igår bakade jag och gick och handlade chips, dipp och cola. Men jag åt inget av någotdera. JAG fick feber?! Helt knas. Blev bara trött, varm och sen gjorde halsen onte och jag blev nästan orolig en sväng. Men men! Blev mys med flicksen när dom kom hem från skola/dagis och vi låg i min säng och kollade Madagaskar. Så mysigt att dom smyger upp och verkligen VILL vara med mig. Blir nästan rörd.

Idag blir en lugn dag och jag ska dricka litervis med vatten. Såhär kan jag inte ha det. Känner att jag borde lägga mig med några avsnitt av Grey's anatomy en stund.

Jag skriver inte mycket om mitt Au-Pairande här, eftersom jag har en Au-Pair dagbok uppe på rummet där jag skriver ner allt för hand. Har inte orkat göra en ny flik för att bara skriva om det. Men det kommer! Jag lovar.
Hemresa blir mellan 4-6 september samt höstlovet. Men hinner nog något mellan med. Ska bli mys att få komma till RfM och slippa stan när jag är hemma. Vill träffa dom som betyder, inte alla som bara är där i närheten.

Det ska bli underbart.
Puss , Ting

torsdag 20 augusti 2009

Min resa


var mot solen
Långt bortom
alla slutna rum.
Där allting är
oändligt
och alla gränser
för evigt
suddats ut .



Jaha. Nehe. Jag vet inte när jag sitter vid en dator igen, tyvärr. Men jag är så nervös att jag nästan hoppar runt. Ser så mycket fram emot det här! Att träffa så mycket nya människor (förhoppningsvis) men så svårt ska det väl ändå inte vara?

Johan och jag åker klockan fyra. Och det känns som ett helt äventyr. Även om det bara är 8 mil dit, så är det ett stort steg för mig. Att bryta sig ut härifrån, även om det bara är en liten bit bort.

Jag kommer sakna er allihop. SÅ mycket.

Puss , Tink.

tisdag 18 augusti 2009

Du får inte


andas på min panna
och inte få mig falla mer.
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger.


Nu kan jag sitta ner och berätta om min helg. Min underbara, underbara helg.



Det började med en tidigt morgon och en fet klump i magen av nervositet. Visste inte hur jag skulle reagera av att se er igen. Det slutade i tårar sist. Så det var inte omöjligt att dom skulle störta fram igen av ren glädje att bara se er.

När ni kom in i matsalen blev jag mållös istället. Jag sopade golvet och hörde "saraaa" och då blev jag tyst, sen varm i hela kroppen. Men jag kunde inte göra något. Bara stod där. Förstummad. SaraLiten blev tyst.
"ska du stå där länge?"
"kanske" sa jag.

Rodnade av lyckan jag kände genom hela kroppen. Gick lite snabbare för varje steg och kastade mig mig på Viktor, sen Niklas.
Vissa människor kommer nära mig och betyder så otroligt mycket på två sekunder. Ni är två av dessa. För allt ni någonsin gjort mig, är att göra så jag skrattar tills jag har ont i magen. När jag är ledsen eller sur så lugnar ni ner mig och bara är.
Älskade vänner, ni förstår inte vad ni betyder.

Sju varv runt jorden och tillbaka, så mycket älskar jag er.

måndag 17 augusti 2009

När man älskar med varann


på ett sätt som bara någon kan.

Jag tror att
jag har vant mig
vid nått
som inte gör mig väl.
Och om du inte saknar mig,
så har du dina skäl.




Efter en helg med mina älskade små pojkar, så är jag som en ny människa igen. Fast nerbruten till marken, för jag är så sliten som man bara kan vara efter en helg på stiftsgården.
Jag sov till klockan tolv, låg i sängen till halv två. Njöt av att vara hemma, att få sova ut och av att veta att jag är lyckligast i världen bara jag vill vara det.
När jag är däruppe liksom är jag tillfreds med den jag är, det jag gör och av känslan att jag faktiskt hör hemma där. Det bara är den platsen där jag fullkomligt slappnar av.


Nu är jag i alla fall hemma. Ska försöka njuta av mina sista dagar i staden till fullo. Även om det kommer bli svårt. Att räcka till för alla, eller att ge fan i att träffa någon alls blir ett svårt val.

Update senare ! Puss Tink

fredag 14 augusti 2009

You thought

I was out of your league .

It's five in the morning
and I can't go to sleep
I wish you knew what you mean to me.




IMORGON, 11.13, Rättviks station spår 3. DET är kärlek och det är okej.



/TINK

onsdag 12 augusti 2009

I hear those words


within a song
but for me
it's just lyrical






Ord, alldeles för många ord! Handling, folket. Ge mig handling! Sitt inte och vänta på att kärleken kommer till dig, vänta inte på smärtan att han ska hitta en ny innan du går vidare. För vet du? Han gör INTE det. Gör vad du vill. Men ville han ha dig skulle han ha tagit dig redan från början. SLUTA gnäll. Orka? Det är så onödigt att slösa bort tid på någon som inte ger blanka fan i ifall du går och färgar håret hos frisören eller om du inte kommit upp i tid imorse. Någon kommer bry sig. Han kommer tycka att det är pisstråkigt att lyssna på det, men han kommer bry sig om dig.
Lev livet. RIV LOSS. De'ba göre!



IDAG, 12 augusti 2009.

Satt nyss i telefon med Anneli och beställde biljetterna för helgen. På en halvtimme var min helg uppbokad från 07:31 fredag morgon till 20:27 söndag kväll. Off to work in Rättvik.
Lyckan bara kryper i kroppen. Karin ringde och sa att Kicki ringt henne, så jag kastade mig över datorn och hittade Anneli på facebook (bra att ha ibland) så var det kirrat. Jag älskar internet ibland. Så ja, hela helgen uppbokad. Sjukt underbart att komma igång lite innan man ska jobba på riktigt.

BIG love ! / Tink




I can′t undo what I′ve done.
I′m sure there′s a hundred ways,
I can tell you that I′m sorry.
But when it comes down to a second chance,
All I need is one.

måndag 3 augusti 2009

So, what



if I came clean?

So what,
if I meant every word I said?

Baby, don't let it go to your head.






Vi är alla olika, vi fungerar inte på samma sätt. Tacka gudarna, storken eller tomten för det. Vem som nu fått oss att bli till. Jag älskar att vi alla är unika. Har olika tankesätt och att vi tolkar situationer på vårat eget vis. Ibland kanske det hade varit lättare om man kunde se den andres sätt att tänka innan man gör något. Eller efter, det är nog vilket som. Att förstå varandra och att faktiskt kunna lyssna. Se var tankarna leder och förstå VARFÖR vi tänker så olika.

Nu känns det som att jag snurrar ihop det här eller så är det jag som är så trött så det snurrar ändå. Kanske bord ge det lite sömn och extra tankar innan jag fortsätter? Men nej, haha. Kan inte lämna er med en inledning. Theres Mattsson (min f.d svenskalärare) hade köttat mig om jag gav henne ännu en inledning.

Det jag vill få fram är att jag skulle vilja förstå varför vi inte kan förstå varandra helt och fullt. Som om vi hade olika språk i huvudet också. Inte bara i de olika länderna.

Men jag ger upp för ikväll.
Så en puss, lite kärlek och hallonkräm.
Min blev dock en McFeast.


All my love, always yours
/ Tink

fredag 31 juli 2009

Nu vet jag


..att det finns nåt mer
under ytan av det som sker.
Du är fin
och jag vill dej väl
kom hit
och lär känna min själ.






Idag är en sån där dag när INGET kan gå fel. Jag är på topp, jag mår så underbart bra och jag älskar att bara vara jag. Solen var framme i minst fem minuter, värt sin vikt i guld, ain't that true? Den lilla stunden blev min lycka för nu.

Jag läste nyss en blogg om en liten flicka som talar om kärlek. Suck, så mysigt det låter att vara kär? Jag trodde jag var det för några månader sen i Jimmy Jansson. Men det gick över. Värsta bekvämt att säga så "det gick över" haha. Stundens inbillning kan göra mycket, haha. Det menas med en hel del.

Det var fredag om jag inte minns fel, och jag var hemma. Men sen så övertalade Johan Sjöman mig att komma dit, för att sasquatch skulle komma dit. Så vi skulle låtsas att jag var hans flickvän/ragg (använd vilket ord ni vill)
Men i alla fall, så kom jag dit. Jag sms:ade med Jimmy på vägen dit och berättade, så sa han att jag skulle hälsa Båtbojj att han skulle ta hand om mig. Men vart lite tvärtom, haha! Fortsättningsvis, så vart de lite mer alkohol och vi bestämde oss för utgång, vi hade hemskt roligt och jag och Bebsan hade time of our lives på dansgolvet. Sen får jag ett sms om att Jimmy hatar mig och att jag är hemsk, att jag ljugit. Jag måste tillägga att jag hatar när människor anklagar mig för det. Var nog där det slog slint. Jag förstod ungefär en mening i hela sms:et. Vart en hel del hårda ord oss emellan och när jag skulle skriva till Anton, så skrev jag fel, så det blev till Jimmy Alsin. Skaplig fail. Har aldrig skämts så mycket.
Jag var så arg att jag bestämde mig för att GÅ till ARBOGA. Jag hatar när folk säger att jag ljuger. Jag var så läskigt arg, ledsen och lite full med. Vilket kanske bidrog till att det blev lite starkare känslor än om jag hade varit nykter. Jag kom ungefär till Volvo. Och nästan precis när jag kom längst bort hade Ronny lyckats övertala mig om att jag inte skulle gå dit. Men så hände ytterligare en sak, och det var G:son som hade ännu en dålig fylla och lät det gå ut över mig.
Ronny plockade upp mig, körde hem mig och efter många om och men blev allt bra. Men jag pratade inte mer med Jimmy. Haha. Skapligt failad kväll? Men jag hade sjukt kul i början i alla fall.

Och jag är tacksam för att jag har såpass underbara vänner, som ser det jag gör fel och hjälper mig att göra rätt. Älskart.
Men jag är glad att det där är enda gången jag spårat sådär. Haha. Insane.


Ikväll vill jag ha grillkväll och mys med mina närmaste. Sen märker vi om jag får som jag vill. Kul ska jag ha. Kärlek på det!

All my love, Tink

onsdag 22 juli 2009

Dom är så smutsiga


bitterheten sitter djupt,
kanske lite sinnessjukt,
lite sinnessjukt att den sitter så djupt.

så nu säger jag skit
ska skit ha
"jag älskar dig"

- ah, eller hur. De blir nog skitbra.



citat från "smutsiga kvinnor" av Sanslös, Ajjemen och Mexxi.





Alltid, precis innan jag ska börja skriva. Försvinner allt jag hade i tankarna och jag gör en massa annat? Fett onödigt liksom. Jag blir så frustrerad. Hade så klockrena meningar att skriva, om allt och inget. Hela veckan har det hållit på så. Jag blir galen. Kan jag inte bara få vara i mitt essä och skriva hundratals meningar om allt jag känner. Det blir som bortblåst när jag sätter mig ner? GAH. Ska tälta framför datorn och skriva allt jag tänker på. NOT.


IDAG, 23 juli 2009


SÅDÄR ! Nu är jag på G. En dag senare, iförd badrock efter att ha vaknat med bultande huvudvärk och en trötthet beyond trötthet. Galet! Att ett bad kan göra så mycket bra?

Jag mår bra. Med mig själv, i mig själv. Min kropp och min hjärna fungerar bättre än den gjort på länge. jag ser allting klart. "I can see cleeeeaaaarly nooooooow" eller nått. Jag är lite bitter, men jag är bara så trött på allt svinigt folk i den här stan och övriga världen gör. Varför kan vi inte behandla andra som vi vill bli behandlade själva? Det SUGER att krossa någon annan. Deras tillit till omvärlden och kärleken. Gnistan man ser i deras ögon försvinner i ett trollslag och att vara kär blir något man är rädd för.

Vara otrogen. Ha ett förhållande på sidan av. Lögner, svek. HALLÅ?
Skärp er.

tisdag 21 juli 2009

Jag hoppas du förstår



att jag finns kvar när tiden går.


jag önskar jag kunde säga,
att vi klarar det tillsammans.
Att allting kommer ordna sig till slut.


Men vi kan bara vara dom vi är.



Det är svårt att förklara mina tankegångar idag. Man saknar alltid det man haft. Man vill inte alltid ha tillbaka det, men man kanske saknar de människor man hade nära sig en gång. Det är svårt att förklara utan att få det att låta knasigt. Men jag ska ge det ett ärligt försök.



IDAG, 20 juli, 2009


Alla de människor jag mött i min resa genom livet, har berikat mig med så mycket ord, låtar, klocka ord och ljuva upplevelser för sinnet. Allt man är med om, ger alltid något positivt i slutändan har jag fått lära mig. ALLT händer av en anledning. Ibland får man ett val, gör man fel så fuck it! Man är sig själv och det är en själv man får stå ut med. Day in, day out. 24/7. Man älskar det inte då. Men allt eftersom tiden går så får man perspektiv på saker och förstår mer hur det hände. Bitterljuva minnen och upplysta händelser som man ser bakom ögonlocken innan man somnar på kvällen. Vissa saker får dig inte att le nu, men om några år så kanske du kommer på dig själv mitt i en tanke att du ler åt något du hatade så mycket att du ville spy på det förr. Det är ungefär så jag känner nu.

torsdag 2 juli 2009

Tankestund


jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad.
Jag skulle låta blicken möta andra ögon,
i en främmande stad.
Jag skulle inte ha så bråttom,
med att träffa nån ny.

Jag har rätt mycket med mig själv,
precis som du.
Jag skulle andas i det tomrum som blev över,
om du lämnade mig nu.

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris,
och låta Stockholm va.
Jag skulle få den tiden över för mig själv,
som jag sagt att jag vill ha.
Jag skulle unna mig att drömma,
hundra mil genom Europa,
om en främling,
lika tillitsfull som du.
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan,
om du lämnade mig nu.

Jag skulle kunna leva utan,
den där blicken som får mig ur balans
Jag antar det finns nån du skulle ringa.
om jag inte fanns.




Helt ärligt känner jag inte för att skriva något speciellt. Jag har bara en massa klockrena sanningar i huvudet. De får dock vänta tills personen i fråga fått besvara en hel del frågor ifrån mitt håll.
Det märks att man är hemma igen, om man säger så.
Köping, kommer aldrig förändras.
Och jag är goddamn trött på den här skiten.
Jag lyckades vara hemma i nästan fyra dygn innan skitsnacket kom fram till mig med. En dos fantasi och en del önsketänkande mixat med en snabbverkande brustablett ChillPill i mjölk. Sen är jag med i matchen.

Fortsättning följer, imorn.
/Tink.

tisdag 9 juni 2009

Beg for more

Oh, I want you
Oh, please take me,
right here on the floor
I wont fake it,
just give me more
Oh I love you, Oh oh oh yeah

Whenever I see you my worlds a disaster
my feelings are strong
- I barely breath.
My heart is on fire,
this burning desire,
it´s taking me higher.

It´s the way you touch me, I adore.
And the way that your lips just,
beg for more
It´s the way your hair feels,
to my skin
It makes me crave you from within.

Oh, kiss me
Oh, love me,
and I will love you more.
I cant take it,
it´s all I´m asking for
Oh I need you, Oh oh oh yeah



Ibland bara vet man, som att vakna ur en dimma och se ängen i sin fulla prakt. Gnugga sig i ögonen (ej för pollenallergiker nu i sommartid)och se dagen som den är. Utan förbehåll, gränser eller kladd i ögat.
Idag vill jag bara vara. Med tre dagar kvar i Köping, förtjänar jag det. Tre veckor av slit och släp i Rättvik väntar och jag längtar, men känner samtidigt vemod eftersom jag älskar Köping den här årstiden.
Underbara, underbara sol!

Nu ska jag skämma bort min hud.
xoxo / Tink.

fredag 29 maj 2009

Measure a man.

Why do you ask him "move heaven and earth",
To prove his love has worth?
Would he walk on water?
Would he run through fire?
Would he stand before you,
When it's down to the wire?
Would he give his life up,
To be all he can?
Is that, is that, is that,
How you measure a man?


Kärlek. Jag har undrat så många gånger vad det egentligen är, vad ordet betyder och hur man vet vad som är rätt. Svaren är många, delade och väldigt olika från människa till människa.
Vissa vill ge, andra tar. Andra tar det som dom vill ha av de som ger kärlek. Andra kan ge kärlek till de som inte vill ha den. Allt detta blir ett sammelsurium av åsikter, tårar, smärta, glädje och värme.


IDAG, 29 Maj 2009.



Jag älskar att lyssna när andra diskuterar. Ligga i gräset och höra några tala längre bort. Vara i halv dvala men ändå höra rösterna som vaggar in en i en sorts trygghet av att inte vara ensam.
Ofta när några diskuterar finns en liten connection med kärlek, som att man kan dra paralleller mellan det de pratar om och kärlek.
Så vad är egentligen det här kärlek?

Att ge, tycker de flesta. Att ge av sig själv till någon som tar emot detta helhjärtat, på sitt eget sätt. Alla är vi olika, vi funkar inte på samma sätt. Om vi inte pratar med varandra så man vet det, blir det lätt att ett gräl uppstår. Om att någon förväntar sig mer av den andra.
Men hur kan man förvänta sig saker av någon annan egentligen?

Du ger tio rosor till din flickvän. Hon säger tack, ser glad ut och sätter dem i vatten. Du reagerar starkt på att "hon blev inte glad nog"
Vad vet vi om andras känslor? Vi måste kommunicera. Ger man någon något, är det för deras skull. Inte för vår egen.
Gör andra glada och bli glad av deras glädje. Lev för de små stunderna.

Smärtan när man blir lämnad är obeskrivlig, varje gång det händer. Det kan vara vem som helst. En nära avlider, en vän bestämmer att man inte är vänner längre. En pojkvän/flickvän gör slut. En saknad, en tomhet och minnen som aldrig riktigt försvinner. Bara bleknar.
Det är då man får förlita sig på dom man har kvar och göra det bästa av situationen, försöka se det positiva att andra dörrar öppnas, även om den man älskat och haft nära inte är bakom dem. Den finns kvar, men på ett annat sätt. Ingen försvinner så länge man bevarar minnet.

Vi måste ta bättre hand om varandra, allihop. Kärlek, är för mig att ge och ta. Inte precis 50/50 , men man gör det som känns bäst mellan en själv och den andra som man delar sig själv med. Var öppna, ta hand om varandra och var lyhörda till den andres ord och icke-ord. Alla är inte lika bra på att tala som andra. Rörelser, att nudda den andres hand eller en klapp på axeln. En kram, eller bara en vinkning som hälsning. Bara berätta att man är kvar på ett sätt som kanske kroppen, men inte förståndet känner.
Bara ett leende kan förgylla den andres dag.


Godnatt Sverige, nu gäspar jag större än skärmen jag sitter framför.
Yours, forever and ever
/Tink

torsdag 21 maj 2009

After all this time



my heart still burns for you.

I know I promised you forever,
is there no stronger word I can use?

Can you see me, here I am
I need you like I needed you then
When I feel like giving up
I climb inside your heart and still find
You're my safest place to hide



Känslan när man lämnar Köpings stad, genom att gå förbi Kent och upp perrongen och in i tåget. För att åka flera timmar bort. Lättnaden sköljer över en som ett varmt sommarregn och till och med jag kan slappna av. Det händer inte ofta. FAN FAN FAN vad jag behövde det här. Jävla Rättvik. Jag önskar att jag inte hade tyckt om en enda person eller plats där. Att lämna den platsen var som att vakna ur en underbar dröm.
En två år lång dröm. Som tog slut på ett hemskt sätt inom mindre än 24 timmar från stunden jag kom hem och satte mig i Claes mustang.



IDAG, 21 maj 2009


Nej, jag ska inte ljuga och säga att jag mår bra eller säga att jag är glad.
Just nu, så försvinner det lilla stadiga jag hoppades på att få ha under fötterna. Några månader var allt jag begärde. Allt jag utbildat mig för och jobbat med i 5 års tid. En plats på jorden som kan få namnet hem.
Efter 20 år börjar det bli ganska tjatigt med allt bajs som händer hela tiden. Jag vill samma sak som alla andra. Ha ett hem, en familj och vara lycklig ever after.
När inte Sara Madelen Fernström orkar le längre. Då vettefan.

Jag orkar inte oroa mig för Kent längre. Kan jag inte bara få en plats här i livet som är min?






You see colours no one else can see
In every breath you hear a symphony
You understand me like nobody can